Dagens Nyheter – 15 april 1871, sida 1

SRA TRE SG (ER z icke lämpar sig att hålla s. k. statfolk, och torpare finnas icke. I händelse af krig måste naturligtvis byng båda dragoner, jemte dess fjerdedels båtsman, i främsta rummet ut, och det skulle höra till de sällsynta undantagen om någon af de tem drängarna vore under: eller öfverårig, hvarför det troligaste är att dessa finge göra sällskap. Den gamle husbonden blefvc således alldeles ensam qvar, för att sköta icke allenast gårdens jord, utan äfven legokrnektarnes. Hvad återstår då för ev sådan. jordbrukare annat än undergång och gårdens ödeläggande. Tusentals sådana hemman kunna uppletas, ty det här ofvan, såsom bevis anförda, hör ingalunda till undantagen. Man torde invända: att dylikt kan hända hvilken som helst! och det ät till en del sannt!: men denne har åtminstone icke behöft utrusta några dyrbara legoknektar på samma gång som han utrustar sitt husfolk, utan torde, i stillet för indelta ryttare, kunna ha en eller annan idelt torpare på sina egor, hvilket är vida fördelaktigare under alla förhållanden. 4:0). Indelningsverket trycker äfven de skattdragande ojemt. Rotehållet trycker nå: gorlunda lika på rotarne, men rusthållet är ett spel. Se här bevis! En gammal häst blir oduglig till tjenstgöring och utdömmes; ny häst inköpes och antages efter afsyning al djurläkarev, men vid inridningen befinnes den nyanskaffade hästen af en eller annan orsak obrukbar, hvarför äfven denne blir utdömd. På så sätt kan det hända, att under loppet af 4 till 5 år, 2 eller 3 hästar måste irköpas för samma rusthåll, och då nummerhästar i allmänhet kosta mellan 3 och 400 rdr, så inses lätt hvilka oerhörda utgifter detta förorsakar den mindre jordbrukaren, samt huru ojemt det tynger på det ena rusthållet mot på det andra. 5:0). Som bekant är, drabbag det svenska jordbruket af alla möjliga skatter och utskylder, men oftergifter och lindringar finnas icke, så framt man icke vill räkna söterioch frälsejorden till sådana. Att detta likväl icke är någon lindring i det stora hela är lätt att bevisa. En eftergift af skatter, som icke sträc ker sig till näringen i sin helhet, är natur vis icke någon eftergift, utan endast en för för innehafvaren af don skattefria jorden. är ju alldeles detsamma com om en viss brik fingo sin tillverkningsskatt efterst icke skulle man väl derför vilja påstå, att alla fabriker för samma tillverkning erhållit någon skattelindring till fabrikatets fördel. Inom alla handteringar och näringsgrenar finnas lindringar och eftergifter, men icke så hvad jordbruket beträffar: och likväl är jordbruket modernäringen, hvilket ingen lärer vilja bestrida; ty dåliga skördar förorsaka inskränkningar, hunger och clände inom alla samhällsklasser, stillestånd i affärsverksamheten, och förlama den allmänna företagsamheten. Detta erkännes af cen och hvar, men ingen vill medgifva jordbrukets företriden framför andra när ringar, nej, icke ens dess jembördighet med de yngre syskonen. Jordbruket skall draga tyngsta lasset på statsutskyldernas ojemna strät, utan någon eftergift eller lindring. Detta anses för rättvisa. BENNTRRNANNN IRA PSR RA EERO: PDA ARR EGON RR ARS DE NIYSE SYDEY WINDS YAN DAP ocR Ar NR