Dagens Nyheter – 11 april 1871, sida 1

Soliga dagar! Kyliga, men torra och månskensbelysta nätter! God tid att promenera, och mycken lust dertill! Före, bredvid och efter vaktparaden ha tusenden och åter tusenden tågat i sin sorgdrägt, vid ljudet af sorgmarscher och förstämda trummor. Det var något nytt! Man kan ju hysa den största aktning för en hädangången och deltaga i de efterlemnades rättmätiga sorg; man kan följa modets tvång i afseende på toaletten — huru påkostande detta än må falla gig för dem som hafva en mager börs —; men det är ett rojalistiskt skrymteri att säga det sorgen bor i allas hjertanX, i den meningen åtminstone att det skulle vara annat än en vacker medkänsla. Skådom huru allmänheten fördref dessa helgdagar, af hvilka den ena varit på väg att bli afskaffad! På förmiddagarne gick det svaga könet i kyrkorna, så att vördiga presterskapet hade att fögna sig åt fulla hus. Påskdagen strömmade så talrika åhörare till katolska kapellet för att se dessa blommor, dessa ljus och höra denna ljufliga musik, med hvilket allt dess församlings sinnen tjusas på den kristna glädjefesten, att en del måste utestängas medelst det lindriga tvånget att 1 rdr togs i inträdesafgift. Det är en försigtighetsåtgärd, som i detta kapell länge vidtagits och hvaraf församlingens fattiga njuta godt. Flera offentliga nöjen gåfvos. Hrir U. Uddman och F. Björklund sågo börssalen fylld af ett auditorium, som hade ögonoch öronfägnad af en liten komedi, hvari fröken Henriette Jacobsson icke utan framgång försökte att vara en vild peruvianska och fröken Therese Björklund bländade såsom rysk furstinna -— begge lika förälskade i hr Zachrisson, som gjosde sin entr framstupa och raklång. Men det hörde till pjesen. Sedan fick man höra huru färdig hr Håkansson är att utföra grefyens parti i CFigaros bröllop4 i sällskap med fru StrandbergSusanna. Så sjöng hr Ambrosi en aria ur Martha, hvilken åhörarne applåderade, så att hr Ambrosi gaf dem Garibaldimarschcn på köpet, hvarpå de ånyo applåderade och inropade, Men då gjorde hr Ambrosi bara bockar. Till sist i den afdelningen fick man höra den trollska fröken Grabow qvittra sin täckaste och konstigaste aria ur Närnbergerdeckan på ett sådant sätt att både damer och herrar ville lägga sig till dockan, I tredje afdelningen framställde hr Sandstedt, klädd som snickargesäll, en sådan naiv herres uppfattning af Faust, den han sett från femte raden, : Han hade naturligtvis icke förstått det aldra minsta af hvad han sett och hört på scenen; kongl. teaterdivektionen, som icke ger några programmer, och artisterna som ej tydligt uttala orden, hålla alltid operalibrettorna i ett mystiskt dunkel för dem af teaterpubliken som icke ha råd att köpa sig en text eller att sitta nära scenen. Men för de mera vetande var det ett stort nöje att höra le bonhomme omtala hvad han trodde sig ha sett och hört af YMidfasto-Pellest (Mephistofeles), doktorns och Margaretas. äfventyr-ochlidanden. Detta slags travestering af operor är hos oss icke öfvad. Skada för småteatrarne! Men hvar finna sådana talanger som erfordras till dylika styckens utförande, när hr Stjernström icke har lust och hrr Thegerström Bergström icke tid dertill? TR NOA RS RSKR SPE RA EE I IT ORSA