Dagens Nyheter – 11 april 1871, sida 1

Guiseppe Buoncordo, som kallade det unga Italien till en strid på lif och död mot de gamla tyrannerna. Ju mera grosshandlarn talade, desto mera satte han sig in i denma uppfattning af saken och förundrade sig blott öfver att de andra icke syntes dela samma uppfattning. Palle hade brådtom; han kunde knappast ge sig tid att vänta, tills hans far slutat sitt tal. — Hvad skall du ta vägen, käre Palle? frågade hans moder. — Jag skall ut igen för att berätta denna märkliga nyhet för flera bekanta, sade Palle, i det han vände sig om för att gå. — Men är det inte för sent ru? Klockan går ju på tolf, invände! fru Löve. — Hvad för slag! är hon så mycket? utbrast Palle förbluffad och såg på sitt ur. Ja, sannerligen är hon inte half tolf! Hur tiden ändå hastar, när man är upptagen af stora tankar... Detta var emellertid riktigt tråkigt... Jag skulle bra gerna ha velat göra en fond redan i afton, för att omtala händelsen. — Det kan du ju lika väl göra i morgon bittida, menade Aurelia. — Tack skall du ha, svarade Palle, då veta de det allesammans, och då är det icke längre något nöje att tala om det. Men jag kan springa upp till öfverste Hjelm, han har troligtvis ännu icke gått till sängs. Det skall UFFR HJELWS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER. 2.