Dagens Nyheter – 6 april 1871, sida 2

Folkmöte i Dalarne. (Bref från Rättvik.) Dalarnes, och i synnerhet de öfre socknarnes, befolkning har i alla tider varit ytterst ömtålig, då frågan gällt fäderneslandet. Den behöfver blott höra ett ord om att detta är i fara för att omfatta dess sak med en ifver och en endrägt, som äfven i våra dagar ingalunda förneka dalkarlens af gammalt kända och utmärkande karakter. Den tidpunkt nalkas då fäderneslandets kanske vigtigaste fråga vid denna riksdag — frågan om nationalförsvarets ordnande — skall afgöras. Det har hit försports att olika meningar härutinnan söndra representationen, och detta har i hög grad oroat Dalarnes befolkning, hvadan kallelse utgick till ett allmänt folkmötes hållande här i Rättviks sockens skolhus den 25 mars för att diskutera denna vigtiga fråga en — kallelse som vann den genklang, att mellan 2 och 300 personer infunno sig för att i ett sådant möte deltaga. Sedan ordförande blifvit utsedd och en annan fått i uppdrag att anteckna besluten, diskuterades de uppställda frågorna ganska lifligt och med allt det allvar deras vigt kräfde. Den första frågan: Bör vårt lands försvar hufvudsakligen grundas på allmän värnepligt utan rätt till lega och friköpning? besvarades med enhälligt ja och med det tillägg, att den, som af en eller anzan orsak befrias från värnepligtens fullgörande, bör erlägga värneskatt, lämpad efter hvars och ens förmögenhetsvilkor. Den andra frågan: Vid hvilken ålder böra de militära öfningarne taga sin början ? besvarades på det sätt, att mötet ansåg det öfningarne böra begynna i folkskolorna, för att sedan fortsättas, före inträdet i värnepligtsåldern, sockeneller kompanivis, med dertill af vederbörande förordnade instruktörer, på det att de nödiga, större öfningarne må sedermera kunna inskränkas till möjligast korta tid. Tredje frågan: Bör denna beväringsarmå vara försedd med stam ?4 afhandlades länge och vidlyftigt, och blef mötets beslut: att den nuvarande stammen bör bibehållas under en öfvergångstid af tio år, hvarefter den bör försvinna för att ersättas af den nya värnepligtsarmån, som dessförinnan bör vara så öfvad, att den kan utgöra landets försvar, och då skall indelningsverket — eller en viss samhällsklass åliggande att utgöra en särskild del af försvaret — upphöra och medborgarnes pligt att försvara fosterlandet blifva gemensam för alla. Under diskussionen uttalades allmänt den åsigten, att inga offer vore för stora när det gällde fäderneslandets försvar, men att det med bästa vilja icke vore möjligt att bära en så långt utsträckt värnepligt som k. m:t föreslagit med mindre än att roteringsbördan aflyftades. Rättvik den 31 mars 1871. G.