Dagens Nyheter – 6 april 1871, sida 2

— l00 — aktning, till och med om han går på ett apotek och hackar rabarberrot eller tillagar plåster. Uffe skulle med ett enda knytnäfsslag lätteligen ha kunnat vända upp och ned på den lille spenslige löjtnanten och hans aktning, men han måste lägga band på sig. Efter qvällsvarden ville Inez spela på fortepianot och frågade herrarne, om de önskade höra något af Kuhlau eller af Weyse. Uffo skyndade sig att be om något af Weyse, men löjtnanten sade: — Ack! låt oss då slippa denna tråkiga musik, hvari blott sjukliga drömmare och affekterado studenter finna behag, och må vi hellre få höra något af Kuhlaw, det är musik som duger. — Nu skall ni till straff höra en af Weyses kompositioner, sade Inez. Herr Hjelm, vill ni kanske vara god och vända notbladen åt mig? Ehuru Uffe inte kände en enda not, åtog han sig med stor dristighet detta uppdrag, blott för att det icke måtte bli lemnadt åt löjtnanten. Uffe ställde sig nu vid Ivcz sida, men försjönk helt och hållet i betraktandet af den ljusglans, som föll öfver hennes mörka hår, de små hvita fingrarne, som så lätt och med så mycket behag löpte öfver tangenterna, till dess Inez plötsligen upphörde att spela och sade: — Men pi glömmer ju att vända!