RR a om mg sett sig böra redan nu öfver ofvanståend punkter till riksdagen afgifva sitt utlåtande. Emot utskottets förslag hatva följande re reservationer framstälts: af hrr Iennin; IHanilton, De Geer och Btjernblad sam Wijkander och Nisser mot punkterna 1—4: att hos k. m:t anhålla om tillsättandet inon hvarje län eller landstingsområde af en komit6 hvars ledamöter dels af konungen förordnas och dels af landstingen utses, med uppdrag att no grant undersöka och, efter vederbörande rustoch rotehållares hörande, uppgifva den för hvarje rust håll och soldatrote inom länet celler landstingsom rådet af skyldigheten att hålla ryttare eller solda härflytande kostnad; samt att k. m:t, med ledning af dessa och andra tillgängliga up gifter, ville föreslå den år 1873 sammantriädande riksdag de elopp. som må anses närmast motsvara medelkostnaden för en ryttare eller soldat och derjemte lämpligen kunna såsom ständiga vakansafgifter, särskildt för hvarje län, landstingsområde eller, der särskilda omständigheter dertill föranleda. för mindre område af konung och riksdag fastställas till den kraft och verkan. att det sedermera må af hvarje rustoch rotehällare bero att vid inträffande ledighet uppsätta ryttare eller soldat eller erlägga berörda för området bestämda afgift, hvilken i senare fallet skulle blifva ett rusthållet eller roten för framtiden och tilldess konungen och riksdagen annorlunda beslöte åliggande onus; allt un der förbehåll dels att alla va kansafgifterna kommå att ingå till armåförvaltningen, som deremot skulle bestrida kostnaden för rekryteringen och aflöningen åt de ryttare eller soldater, som för de vakanta rusthållen celler rotarne af vederbörande regementseller kårbefäl antzgas. med förpligtelse att vara bosatte inom det sqvadronseller kompeniområde de tillhöra; och dels att riksången på k. m:ts derom gjorda framställning beviljar det anslag, som kan blifva orforderligt för den händelse; att inflytande vakansafgifter ej blefve tillräckliga för bestridande af den för staten genom öfversagandet af de vakanta rusthållens eller rotarnes åligganden uppkommande kostnad, och hvilket anslag sedermera icke finge utan konungens medgifvande nedsättas; mot punkten 6: att riksdagen måtte afslå det af utskottet för beväringslagens antagande föreslagna vilkor; mot punkterna 8 och 9: att k. m-ts förslag angående öfverflyttning af en del af båtsmanshållet till landtförsvaret, rustoch rotehållarnes för de öfverflyttade båtsmansnumren frihet från deltagande i underhållet af soldatens beklädnad samt Axbergs, Hofsta, Kihls, Glanshammars och Rinkarleby socknars i Örebro län rotering måtte bifallas, men beslutet om berörda rotering icke sättas i verkställighet förr, än förslaget om medgifvande för rotehållarne utt vilja mellan effektiv rotering och stindig vakansafgift blifvit slutligen pröfvadt och,i händelse detsamma antages, förmånen af sådan valfrihet kommit äfven här omförmälda rotar till godo; att riksdagen, med hufvudsakligt bifall till k. m:ts förslag om bildandet i Vesternorrland och Blekinge af regementen på två bataljoner och i Halland af en fältjägarekår på en bataljon, måtte åt k. m:t öfverlemna att verkställa en reglering af samtliga indelta infanteriregementens och kårers nummerstyrka och förläggningsområden, i syfte att hvarje regemente må erhålla en nummerstyrka af omkring 1.000 och hvarje kår en numme tyrka af omkring 500 man, samt att det indelta infanteriet — Vermlands fältjägarekår deri ej inberäknad — erhåller en nummerstyrka af omkring 24.000 man; att riksdagen måtte bifalla, att de indelta nummer, hvilka för regleringen af indelta armåens ammöerstyrka icke befinnas nödiga, må, i män af nträffad ledighet. tills vidare få hållas etillsatta not vakansafgifter, som böra inlevereras till armå örvaltnidgen, för att till indelta armåns aflönande nvändas; och att riksdagen måtte afslå utskottets förslag i den I0:de punkten ; af hr J. M. Björnstjerna, som tillstyrkt rent ifall till k. m:ts förslag ej mindre till värnepligtsagen, sådan den blifvit at utskottet omredigerad, in till hvad k. m:t för öfrigt i denna fråga begärt ; af herrar von Otter och Henning Hamilton, f hvilka den senare hade föreslagit, att 2 4 nom. 1 värnepligtslagen måtte få följande lydelse: Den, som på grund af stadgandet i 2 3 under 0 eller 8:0o är frikallad från skyldigheten att i lmiänna beväringen deltaga, skall, så vida bevilling enligt 2:a art. bevillningsstadgan honom påöres, under de beväringsår, som återstå, då han efrias, till staten erlägga en skatt under beniiming värnskatt, u ppgående till hälften af den hoom enligt nämda artikel åliggande bevillning, ock icke öfverstigande 100 rdr; af hr J. Mankell, som hufvudsåkligen vidhållit ec i hans motion framställda förslag; af herr John Ericson, hvilkens förslag i brist å utrymme i dag hindrar oss att meddela, men ör hvilket om li skall redogöras.