Dagens Nyheter – 5 april 1871, sida 1

gandet af planer, som de anse vara bäst egnade att bereda mensklighetens lycka; men jag kan icke neka att för dem begge alla medel äro goda, äfven de mest föraktliga, äfven de som vid första påseendet synas strida mot deras egna principer. Öfver folkens suveränitet, på hvilken grund de säga. sig vilja uppföra sin byggnad, ställa de sina egna speciela syften. För att förklara hvad jag menar, vill jag taga mig. friheten gifva dessa båda allierade tvänne namn, hvilka synas mig temligen tydligt uttrycka deras tendenser. Jag vill kalla det förra partiet kommunister och det senare kommunalister.. Kommunistpartiet är väl kändt. Jag må äfven säga att det ensamt är kändt. Det finnes i England och i Tyskland, i Schweiz och i Frankrike, och det har bildat en vidtomfattande association under namn af interrationela ligan; men det är långt ifrån att öfverallt röja samma karakter som för närvarande här i Paris. Medan det i de företrädesvis industriidkande länderna uppträdt såsom en förening mot arbetsgifvarne med ändamål att försvara ar betarnes intressen och att höja arbetslönerna, har det i Frankrike blifvit ett politiskt parti och en filosofisk sekt, om det tillåtes att gifva detta namn åt något som har ingenting gemensamt, hvarken med vetenskapen eller den intelektuela spekulationen. Den får lof att vara ganska behändig, som skall: lyckas under en gemensam, allmän lärosats: sammanföra de olika och ofta hvarandra kontradiktoriskt motsatta ideer, utaf hvilka medlemmarne af denna stora sekt: äro besjälade. De flesta af dem förstå endast en sak: att de vilja ega och njuta: De: skulle visst icke tycka om att någonting högre — moraliskt, socialt eller intelektuelt: — ställdes öfver dem sjelfva; tvärtom. vilja de herrska öfver allt annat. Deras ledare, skolans mästare, äro icke en smula-starkare i sina principer. De representera ett slags oredig sammanblandning af alla de socialistiska och materialistiska tendenser, som gjort sig gällande i menskliga samveten alltsedan den tid då det gudomliga bannlystes från dessa; Deras ideer öfverensstämma till en del:med Saint Simons och Fouriers, men mera specielt med Cabets och Babeufs. Det är Babeuf som i sjelfva verket: inom Frankrike varit föregångaren till hvad som der nu försiggår ; det är till hans lärosatser vi måste återvända, om vi vilja finna nyckeln tillde utopier som Pariskommunen: har företagit sig att införa inom de praktiska idbernas område. De som i främsta rummet förkunnat denna sociala vetenskap äro — förutom de män som ha styrt oss under de senaste tio dagarne — herrar Blanquiy Delescluze, Louis Blane — den sistnämnde sär likväl den mest moderate och förnuftige ibland dem — Ramier, Mottu, Leo Mellier och några andra. Till dessa måste läggas de partiledamöter, hvilka det lyckades att bli invalda i nationalförsamlingen vid de sista valen, och som, sedan de sålunda på. sätt och vis vunnit erkännande såsom statsmän, numera visat böjelse att skilja sig från det parti, hvars chefer de voro. ; Sådane äro: hrr Millitre, Tolain och Malon. Hvad beträffar hr Felix: Pyat, kan man vara säker om att finna honom: hvarhelst något förstörelsens verk håller på att utföras. Det skulle blifva: svårt för mig att här