Dagens Nyheter – 5 april 1871, sida 1

Uffe var mycket nedslagen. Hanjletade i sitt minne, för att finna ott eller annat hvarigenom han möjligen förnärmat den stolta sköna, men det stod icke till för honom att finna något; deröfver blef Han ännu mera bedröfvad, ty han kunde ju icke ändra sitt uppförande när han ej visste i hvad afseende han burit sig oriktigt eller försumligt åt. När Uffe hade gått och tänkt och tänkt och tänkt på hvad det kunde vara som kommit åt Inez, och allt hans tänkande icke hade fört honom ett enda steg närmare problemets lösning, beslöt han slutligen vända sig till Palle Löve och fråga denne till råds; ty Palle, denne fine verldsman, var ju mycket mera bevandrad i sällskapslifvets labyrint och kände dess fordringar bättre än den stackars Uffe, som aldrig kom utom sin kakelugnsvrå och sitt apotek. Men det var alldeles icke någon lätt sak för Uffe att anförtro sig åt Palle i en så vigtig angelägenhet. Två eller tre gånger hade Uffe varit på vippen att öppna sitt hjerta för Palle, men alltid var det som om en osynlig makt hade bundit hans tunga. 984 hade Uffe flera gånger haft den omtänksamheten att leda samtalet på Roglins, i hopp om att Palle skulle tala om Inez och derigenom göra. det lättare för honom sjelf att komma fram med hvad han hade på sinnet; men olyckligtvis var Palle just i dessa dagar upptagen af sin politiska veorksamhet. Han skulle nemligen skrifva en kritik