Dagens Nyheter – 4 april 1871, sida 2

han gick allt långsammare, och när han väl hunnit till Knippelsbro, stannade han alldeles. Der stod han nu och såg upp till de upplysta fönstren, blott några få steg till, och — men nej, han kunde och tordes icke. En hel qvart stod han der och uppbjöd all sin dialektiska förmåga för att komma öfver bron, men hans dialektik var ej i stånd till att föra honom så långt; hade han blott anlitat sina ben i stället för sitt hufvud, skulle det otvifvelaktigt ha lyckats honom bättre, Omsider insåg han det fruktlösa i denna strid och vände om. Han kände sitt hjerta lättadt, men då han skulle vika af vid hörnet af Börsen och kastade en sista afskedsblick på de upplysta fönstren, då kände han åter sin gamla längtan efter Inez vakna — och Palle ville inte gå dit förrän on tre veckor! Denna tanke tillskyndade Uffe en så bitter smärta att han beslöt öfvervinna alla hinder för att få se Inez. Men då var den enda utväg som stod honom öppen att springa besinningslöst så fort benen förmådde röra sig, och det gjorde Uffe. Det bar af för honom i den vildaste fart — alla menniskor veko åt sidan och sågo efter honom med förundrade blickar — en stackars äppelförsäljerska hann icke komma undan nog tidigt, hon blef knuffad omkull, hennes äpplen och päron ru!lade åt alla sidor, men Uffe märkte det icke; den förtrollade Knippelsbro tillryggalades med tre väldiga språng, så uppför trappan och en