Tyska förbundskanslern höll i deputerade kammaren ett tal den 1 dennes, hvari han bland annat yttrade: På den framställda frågan huruvida de utländska förhållandena ännu kunna gifva anledning till särskilda underhandlingar, måste jag svara, att jag ännu icke kan uttala någon bestämd mening derom, utan vi måste först invänta huru händelserna i Frankrike utveckla sig. De tyska regeringarne hafva intresse uti och vilja till att så mycket som möjligt tillmötesgå den franska regering, med hvilken de afslutat fredspreliminärerna, och underlätta dess uppgift, utan att uppkalla några nya svårigheter genom inblandning i Frankrikes inre angelägenheter. Det är deck svårt att i detta fall uppdraga gränsen, hvilken lättare kan ses af ett franskt öga än af ett med de franska förhållandena främmande. Det är fortfarande liksom hittills kejsarens och regeringens afsigt att afhålla sig från all inblandning i de inre franska. förhållandena och att uppställa några vilkorliga bestämmelser för detta stora grannfolks framtid. Om detta beslut kan vidhållas ända till den gräns, då de tyska intressena skulle vara hotade genom en fortsatt passivitet och då det skulle bli fråga om preliminärfredens genomförande, derigenom att den faktiska regeringen i Frankrike, antingen den nuvarande eller en tillkommande, icke hade makt att uppfylla vilkoren, det kan endast framtiden visa. Om denna gräns uppnås, skola vi med beklagande, men med samma bestimdhet som hittills ledt våra handlingar, utföra krigets sista akt.