Dagens Nyheter – 4 april 1871, sida 1

Armefrågan och indelningsverket. Ur bref från landsorten.) IL Om en nation bland sina regenter för nåra sekler tillbaka haft en kraftfull despot; om denne i nåder funnit för godt att dekretera lagar, hvarigenom landets idogaste och talrikaste yrkesidkares rättigheter på det djupaste blifvit kränkte; om dessa rättigheter genom under tidernas lopp utfärdade lagar blifvit ytterligare våldförda; om sent omsider de förtryckte, efter att hafva kommit till full insigt om hela vidden af den orättvisa, för hvilken de varit föremål, vilja göra sina rättigheter gällande — så skall denna sträfvan finna ett häftigt motstånd hos regeringen, deruti understödd af de samhällsklasser, som lyckats undandraga sig förtrycket och som representera bildningen och förmögenheten. Ifrån detta håll skall man få böra den ifrågavarande regenten framställas såsom en stor konung, som kan tjena vårt tidehvarf såsom förebild; de genom nans maktspråk åstadkomna institutioner såsom för landet naturliga och uppförde på sannt nationel grund; de af efterföljande styrelser i samma riktning utöfvade maktmissbruk såsom bevis att institutionerna slagit rot i folkets seder och icke kunna upphäfvas utan att djupt såra det folkliga medvetandet; samt de förtrycktes sträfvan, att befria sig från de dem genom institutionerna pålagda bördor, såsom lumpen egennytta, bristande patriotism, ja, till och med bristande insigt om egna fördelar. i En sådan konung var Carl XI och en sådan institution var och är indelningsverket. Att indelningsverkets försvarare kalla detsamma en fosterlänsk institution, utgången ur gammal häfd, lefvande med folkets Jif och af dess kärlek och förtroende omfattad, visar, att ingen absurditet finnes så stor, att den ej kan blifva föremål för en apoteos. Och när ett sådant uttalande kan ske utan att väcka allmän ovilja, är det ett bevis bland flere, att allmän rättskänsla ej är att förvänta