Dagens Nyheter – 3 april 1871, sida 2

Stora blå ögon, krusigt, blondt hår, och för öfrigt högrest och stark och groflemmad; ja, fruntimmerna voro som galna i mig, de ville alla gifta sig med mig, och jag kunde naturligtvis inte ta mer än en af dem... Nå, sc der är Sambo med en ny butelj Portobello! ... En skål, mine herrar, för ungdomen och för alla vackra flickor! De klingade med glasen, Uffe tömde sitt i botten: han drack Inez skål. Och så kom historien om huru kaptenen hade enleverat hennes mor; den innehöll i hufvudsaken detsamma som Palle berättat för Uffe, dock voro några nya märkliga händelser tillagda, ty kapten Roslin hade gjort till en regel att aldrig berätta en historia två gånger lika. Uffo var idel öra, han hörde på uppmärksammare än någonsin förr, ty han hade aldrig i sitt lif hört något så intressant. Inez var ju hufvucpersonmen, och Uffe öfvertog för sin del kaptenens roll — ja, det var en riktigt nöjsam historia. Äfven denna gång var det Palle som först bröt upp. Uffe hade hyst en svag förhoppning om att Inez skulle af en eller annan orsak komma något tidigare hem — det var ju ingen omöjlighet? — så att han ändå kunde få se en skymt af henne, men det inträffade icke, Inez var och förblef borta. Uffe suckade djupt, då de befunno sig nere på gatan och Sambo hade läst igen porten efter dem. Palle gick och gnolade: