— Nå, ni tycker kanske inte om vår skinka? sade kaptenen. Deri håller jag med er; ty det sätt hvarpå man här i Danmark behandlar sina svin är, rent ut sagdt, svinaktigt. Svinen få gå och äta allt möjligt som de komma öfver; det kan aldrig vara riktigt. — Men det är nu en gång svinets natur att äta allt, invände Palle. — Ah! visst inte; det är vi som ha förderfvat svinens natur. TI Chili fodrade vi aldrig våra svinkreatur med annat än ananas, och jag försäkrar er att svinen till sist fingo att när en ananas var i den allra minsta mån stött eller ankommen, så åto de den inte. — Det var nästan farligt att ha så finkänsliga svin, menade Palle. — Men man fick igen hvad man kostade på dem, må ni tro. Då jag skulle hålla middag för lord Cochrane, gick jag ännu längre, ty icke nog med att jag gaf svinen den finaste ananas, jag kunde få, utan jag lät äfven hvar afton söfva dem medelst en ljuf och mild musik, för att de icke skulle plågas af oroliga drömmar. — Men så blefvo de väl också utmärkta? — De fingo en smak — ack! (Kaptenen smackade med tungan.) Ja, jag försäkrar er, deras kött var till smaken så likt ananas, att lord Cochrane verkligen trodde att det var sådan frukt jag lät servera honom i form af skinka.