Dagens Nyheter – 1 april 1871, sida 2

Småländinger på ett isstycke, Från Borgholm skrifves till Kalmar: För en tid sedan såg man i våra tidningar en berättelse om, huruledes två personer jemte häst och släda varit synliga på ett isstycke, drifvande norrut. Dessa personer, två småländingar, blefvo bergade vid Enerum pvära norra udden, efter att ha uthärdat 1!12 dygn i sin farliga belägenhet. Hunger och törst plågade dem ej särdeles, ty den senare släcktes genom att suga på isbitar och den förra stillades medelst ett medhaft matskrin, innehållande bland annat ölandskroppkakor (corpus placenta olandizx, såsom en lärd häromdagen benämnde dem). Mot kölden hade de preservativ i ett litet förråd bränvin. Sätt en småländning på en öde klippa i hatvet, heter det i det gamla ordspråket, och han tar sig fram ändock och föder sig godt. Hädanefter bör det heta: Sätt en småländing i drift på ett isstycke i hafvet, och han tar sig fram ändock och föder sig godt — lika godt som på cen vanlig småländsk gästgifvaregård, der man, som bekant, äter alldeles utmärkt, om man blott har en god matsäck med sig. Dragspelavirtuosenr Poul har dragit till Halmstad, för att gifva några soar6er. Hr Paul är känd såsom skicklig i trakteringen af sitt instrument, hvadan det torde vara att förmoda, att hans dragspel skall utöfva dragningskraft på publiken, som säkerligen icke dervid blifver dragen vid näsan, i synnerhet som entrån erlägges i form af frivilliga bidrag till exekutören, hvilken nog å dragande kall genom sitt föredrag lärer bid aga awt göra aftnarne för auditoriet så litet långdragna som möjligt. Missvårdsdt fattigbhjon. En insändare har meddelat Göteborgs-Posten följande, i alla sina detaljer upprörande berättelse, för hvars sanningsenlighet insändarens aktade namn och samhällsställning utgöra cen fullkomlig borgen: — Inom Levene socken af Skaraborgs län har i en koia bott ensam en äldre man vid namn Johannes Bengtson, som åtnjutit fattiganderstöd. Denne sjuknade, under den starka, till 30 grader nedgående kölden i förra månaden, och blef sängliggande ; sitt eländiga hem, nästan utan mat och alldeles utan ved. Kölden blef slutligen i hans kyffe så stark, att han förfrös fötterna. Efter nio dygn kom iändtligen någon menniska, som fann hans beklagansvärda belägenhet. Sedan man derefter hemma, hela långa tiden, plåstrat med hans förfrusna fötter, forslades han slutligen af fattigvårdsstyrelsens ordförande den 21 mars till Lidköpings lasarett, hvarest den 24 mars begge fötterna amputerades. Mannen lefver och torde komma sig; men nu är han — sinnesrubbad.