Dagens Nyheter – 30 mars 1871, sida 2

det egentligen var för en kamp, ja, han kunde icke en gång riktigt förstå, att de verkligen befunno sig i en kamp, ty de sågo båda så muntra och belåtna ut, åto med utmärkt aptit samt gjorde grosshandlarns champagne all möjlig heder, så ofta denne höll kalas — och det var mycket ofta —: hvari består då egentligen den strid, som de tala så mycket om? frågade Uffe sig sjelf; jag kan omöjligt förstå det, men kanske kommer detta sig deraf att jag är för dum dertill, ack ja! jag är säkert alltför dum till att taga del i en ordentlig strid.4 Och Uffe stirrade dyster på de grå dimmorna. I detsamma hördes en munter röst sjunga i trappan: Jeg har et Acble udi min Lomme, Det gjemmer jeg til min Kjzereste, Men naar hun ikke vil til mig komme, Saa spiser jeg mit Acble selv. Det var Palle, som straxt derefter trädde in genom dörren. — Hvad för slag, Uffe, är du redan här? Och står för öppet fönster — nej, låt oss stänga igen fönstret, låt oss vara menniskor och icke berserkar, ty det lönar sig inte, när man har en svag mage som jag... Nå, Uffe, sätt dig nu ned i soffan och hvila dig. Palle tog plats i en gungstol och satte fötterna mot kakelugnen för att värma dem. Efter en stund sprang Palle upp på golfvet.