Dagens Nyheter – 30 mars 1871, sida 2

— Men det är sannt, sade han, jag glömmer ju alldeles bort att önska dig ett godt nytt år, och sjelf sitter du också och moltiger. Nå, godt nytt år, gamle gosse, och en fästmö innan året är slut! — Tack, sammaledes, sade Uffe. — Sammaledes — ja, det må gälla om ett godt nytt år, men icke hvad fästmön beträffar, ty det duger icke för män, sådana som jag och mina likar, hvilka sysselsätta oss med statens angelägenheter, att vara förälskade. Man kan inte sköta politiken och sin käresta på en gång, derför må vi vara Jomsvikingar, säger Klemmesen, och han har ritt. Uffe svarade som vanligt ingenting, utan betraktade tankfull elden i kakelugnen. — Men ett sådant kalas vi hade i går afton, sade Palle; det var riktigt muntert. Vi drucko det gamla året ut, och det så att vi sjelfva blefvo på tre qvart allesammans, tror jag. Kapten Roslin var hos oss; känner du honom? Uffe skakade på hufvudet. — Jag trodde, att du kanske hade sett honom hos oss, fortfor Palle; det är en präktig karl, må du tro. Han har lefvat ett tjugutal af år borta i Chili och Peru och Buenos Ayres samt tjenat oerhördt med pengar derborta, af hvilka han dock sedan satt af med största delen. Äfven har han lefvat några åri Paris och London, och nu har han kommit hit för ett halft år sedan. Han var bekant med far