Dagens Nyheter – 30 mars 1871, sida 1

hade han plötsligt fått en propp i halsen, och det förekom honom som om hans ögon tårades; men ett förnam han tydligt: det låg någon. ting så tungt, så ofantligt tungt öfver honom, att han nästan tyckte sig vara färdig att digna nedtill marken: Han steg upp för att begifva sig till Palles rum; der brukade luften vara lättare att inandas. Palle hade ännu icke kommit upp. Rummet var tomt. Man hade nyligen eldat i kakelugnen, och brasan sprakade muntert. Uffe gick bort till fönstret och öppnade det; den kalla -morgonluften slog emot honom. Dimman var ännu så tät att han knappt kunde urskilja skeppen i kanalen, under det att Christiansborgs slott och Thorvaldsens museum voro alldeles osynliga. Men Uffe stod der icke heller för att se på utsigten; han stirrade på det djupa töcknet, likasom ville han deri läsa sin framtids öde. ; Öfverstens ord ljödo i hans öron — denna slägt, som har följt Daniel Rantzaus och Herluf Trolles ban6r, som har kämpat vid Rhens och Donaus ja, till och med vid Mississippis fjerran belägna stränder — Uffe kände att han också ville kämpa, om blott någon ville höja baneret, om blott någon ville ge honom svärdet i handen. Med hvar fanns nu användning för ett svärd? Öfverallt rådde ju fred och lugn; vissorligen talade Klemmesen och Palle Löve besfändigt om den oerhörda kamp, de hade att utstå, men Uffe kunde allsinte begripa hvad