Dagens Nyheter – 29 mars 1871, sida 1

RV och saktmodig, och Pallo kom aldrig underfund med hvilka åsigter Uffe egentligen hyste; kanske var också orsaken härtill den att Uffe i sjelfva verket icke hade några åsigter alls. När Palle hade slutat ett af sina mest glödande föredrag, som syntes honom kunna ha förmått till och med stenarne att ropa, fick ban intet annat svar af Uffe än det vanliga långdragna ja-a-a! — Men har du nu också riktigt förstått hvad jag menar? frågade Palle en dag, då han beslutit anstränga sig till det yttersta för att få veta hvad Uffe egentligen tänkte. — Ja-a-a! svarade Uffe, som icke hört ett enda ord af hvad han yttrat, utan hela tiden suttit försjunken i sina egna tankar. — Och är du nu också ense med mig, är du innerligt öfvertygad om att mina åsigter äro riktiga? — Ah, ja visst! — Fullkomligt ense med mig är du väl ändå inte. Låt mig nu en gång höra hvad du skulle kunna ha att säga mot mig. Denna fråga försatte Uffe i en viss förlägenhet. Han hade ju icke hört det ringaste af hvad som blifvit sagdt och hade följaktligen icke heller något att deremot invända. — Ja, jag anser... började Uffe, men tystnade tvärt. — Nå, kom nu fram med det! låt höra! låt höra! ropade Palle, hvilken befann sig i samma spänning som skattgräfvaren, då han