Dagens Nyheter – 28 mars 1871, sida 2

var honom behjelplig dervid, så lät icke någon synnerlig tillväxt i kunskaper förspörja sig hos någondera af dera. Uppe på vinden hade Palle sitt eget rum, som var inredt med all möjlig elegans. Der funnos bäde gungstolar och länstolar och en vacker, mjuk soffa; en murgröna slingrade sig kring väggarne, och i fönstret var anordnad en rik blomstergrupp af levkojor, törnrdsor och hyacinter. Det fanns intet ställe i verlden der Uffe befann sig så väl som i detta rum. Ty nere hos hans föräldrar tycktes det honom som hvilade en tung och tryckande luft öfver honom: öfverstens dystra lynne och missbelåtenhet med lifvet utöfvade en nedslående inflytelse på hela hans omgifning, och hans ovilja mot Uffe, som han icke brydde sig om att dölja, gjorde det ännu värre för denne. Men när Uffe kom upp i Palles v:udskammare, då kände han sig såsom en person, hvilken från de qvalmiga dalarne stigit upp på de höga bergen, der luften är angenäm och frisk att inandas. När solen då sken in genom fönstret, fåglarne qvittrade utanför och en ljuf blomdoft spridde sig i rummet, då kunde Uffe ibland komma i en riktigt lyrisk stämning, som dock icke yttrade sig i någon säng eller på annat hörbart sätt, utan derigenom att han öppnade fönstret och följde med blicken de ljusa sommarskyarne, som sakta gledo frum under det blå bimlahvalfvet. Det förekom honom då, som fore han sjelf med de hvita