Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 3

Kristus som försonat verldens synder. Det var denua tanke som stod djupt skrifven i Luthers själ, då han med segrande trosvisshet till den sluge romerske kardinalen utropade: Han har iörvärfrat! Det var denna tanke som utgjorde det dyrbara famiijearfret inom de Oraniska furstarnes ädla slägt och som i olika generationer gaf dem kraft att motstå Albas bödelssvärd och hela Ludvig den fjortoudes makt. Det var slutligen denna tanke som ledds vår egen hjeltekomung, då han förde de svenska vapven djupt inibland Tysklands folkstammar. Med ett ord, det är just denna tanke eller rättare sagdt tro som utgör så att säga den protestantiska religionens schibbolerh. För hvar och ev, som med något allvar vill och kan se tillbaka i historien och jemföra hvad sora t med hvad som nu sker, måste det vara alldeles klart att det företräde betsamhet och sambällslugn som Europas nationer, vare sig att de eller öfverflyttat till Amerika, hafva frumför de natio; som bebo den sydvestliga delen at vår verldsdel, till hufvudsakligaste delen beror deraf att de förra oationerna nästan samtoch synnerligen omfattat Luthers, Culvius och Zwinglii läror, hvilka alla liksom uti en hufvudpuukt ölverensstämma ast i den af Afionbladet nu så förkättrade kyrkliga satisfuktionsläran. — Ewt undantag deritrån har cjorts af Irland; och vi veta alla med hvilka följder. Detta ämne är af den omätligt stora betydevhet, att derom skulle kunna skrifvas volymer. Vi hatva endast antydningsvis behandlat detsamma, men förmoda dock att ej endast inom vårt land, utan äfven inom snart sagdt hela den kristna verlden, just denna sak kommer att blitva den, som i afseende å nationernas framtida öde blir den bestämmande. För vår del skulle vi naturligtvis helst önska att hvarje sammanstötniog nationerna emellan kunde undvikas och att det ena folket fin; lefva i fred med det andra. Men 0 en större sammanstötning ovilkorligen måste ske, rer man väl ej kunna dölja för vestaltar sig till en strid mellan d protestantiska och de galliskt-ka nerna, och under sådana förhälland l se till att inom ens eget land blifva förkättrade, som just utgö: srunddraget i den protestantiska religionen, 1y det lärer väl ändå vara ivom dess leder vi böra rangera oss, om vi nödvändigt tr 2008 i striden. EB.