Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

t hos tidningens hufvudredaktör och ansvarige utgi Klockan var då åtta; alla civila personer för svunno efter hand från gatorna, dimman ble allt tätare, och stormklockorna ljödo bestän digt. Sedan insurgenterna bemäktigat sig råd husct och prefektens embetslokal, utvidgades på aftonen småningom det ockuperade områ. det. Pont dArcole, Pout Saint-Michel och Pont Neuf besattes, och trafiken öfver Semen hämmades. dustitieministerns och befälhafvande kommendantens expeditionslokaler samt nationalgardets kaserner blefvo likaledes besatta, På Chåteau-dEau-torget red en bataljonschef vid mobilgardet, beledsagad af en adju tant -— begge dekorerade med hederslegionen — förbi kasernen klockan 4 e. m.; såväl kasernen som sjelfva torget voro besatta af nationalgardesbataljoner från Faubourg du Tcmple och Belleville. Plötsligen fick en gatpojke det olyckliga infallet att ropa: Ned med Trochus folk! I vattnet med dem! Genast störtade 3 å 400 nationalgardister, mobilgardister och friskyttar mot de två ryttarne, ryckte ned dem från hästarne och fordrade af bataljonschefen, att han skulle ropa: Lefve republiken! Då han afslog detta, blefvo han och hang följeslagare skuffade fram och tillbaka, öfverhopade med skymford och trakterade med knytnäfslag af den ursinniga hopen; några nationalgardesofficerare sökte förgäfves afstyra detta ofog, och de olyckliga drefvos på detta vis längsefter Boulevard Voltaire ända ned till hörnet af Roquette-gatan, hvarest den upproriska centralkomitn, efter hvad man sade, var samlad. Från klockan 3 på morgonen hade till utrikesdepartementet ankommit kurirer med rapporter till Thiers från de olika truppafdelningarnes chefer. Klockan half 8 fick general Aurelles de Paladine audiens hos Thiers, och något senare samlades der general Vinoy, krigsministern Le Flö, polisprefekten Valentin, sjöministern amiral Pothouan, Ernest Picard, Jules Simon, Dufaure m. fl. Omkring klockan 12 slutades denna ministersammankomst, hvarefter Ernest Picard lät anslå sin proklamation på husknutarne i Paris, och något senare sammanträdde konseljledamöterna ånyo, hvarvid beslut fattades om åtgärders vidtagande för att hindra upprorets vidare utbredning. Klockan half 9 på morgonen hade Thiers i vagn besökt de vigtigaste qvarteren i Paris, och klockan 4 for han tillbaka till Versailles. På boulevarderna började folkmassan redan klockan 5 strömma tillsammans. Två nationalgardesbataljoner kommo från Lwitte-gatan, ropande: Ned med Vinoy! Ned med törrädarne! Lefve den sociala republiken! Lefve Garibaldi, nationalgardets chef! Klockan 7 spridde sig i staden underröttel sen om att generalerna Thomas och Lecomte blifvit mördade. Detta framkallade en allmän förtrytelse; en soldat, som försvarade morden, blef med knapp nöd befriad från den förbittrade folkmassan af några garibaldister, som suttit på Caf de Sudde. Insurgenterna uppförde under dagens lopp barrikader på många af gatorna. Mairerna och deras embetsbiträden i de tjugu arrondissementerna äfvensom de för Paris valda medlemmarne af nationalförsamlingen samlades kl. 2 e. m. hos mairen i tredje arrondissementet. Mar erkände att situationen var farlig, men man ville dock icke fatta något beslut, förrän man inhemtat närmare upplysningar angående de under natten och dagens lopp inträffade händelserna. Tre delegerade atsändes till Thiers och två andra begäfvo sig till general Aurelles de Paladine, som de träffade i en mycket uppretad sinnesstämning. Jag har ju sagt, utbrast han, att det skulle sluta på det här viset. Ni ha räknat på armån och armån fraterniserar med upprorsmännen, Ni må sammanträda och futta ett raskt beslut. Paris eller rättare Frankrikes öde hvilar i era RESTE ANOS ERS LD ANT KA NES ARG ET RR PRE OS NE Eh