Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

så djerft trotsat despotismens och tyranniets nycker att han och med uppoffring af yttre ära och anseende förvärfvat den inre äran att vara en värdig efterföljare åt Danmarks ädlaste patrioter.4 Det vackraste vid hela festen var dock den menlösa blygsamhet hvarmed Palle Löve åhörde dessa och dylika loford, det var nästan, som visste han icke sjolf, hvilka storverk han utfört. Att Palle valde den juridiska banan, öfverenstämde både med fadrens och hans egen önskan, ty derom kunde intet tvifvel förefinnas, att det var som statsman han skulle skörda sina skönaste lagrar. Klemmesen varnade emellertid Palle för att alltför flitigt bevista föreläsningarne eller plugga i sig gamla kollegler, ty universitetets verksamhet vore i det närmaste att anse för idel pedanteri, en lemning från den mörka medeltiden, som föga motsvarade våra upplysta tiders kraf. Nej, det var icke i mögliga luntor, utan i det friska folklifvst Palle borde söka visdomen. Palle medgaf gerna att Klemmesen hade mycket rätt häri, och han föredrog derför att låta studentföreningen bli sin alma mater, i stället för universitetet. I föreningshuset kunde man träffa Palle bittida om morgnarne, då han infann sig för att så tidigt som möjligt få läsa de färska tidningarne, och när midnattstimman slog, kunde man ännu träffa Palle på samma ställe, då införlifvad i en ifrig diskussion om hvad som bäst kunde tjena till landets och