Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

Thomas, som bar civila kläder, kändes igen och arresterades i hörnet af Marie-Antoinettegatan; man öfverlemnade äfven honom åt vakten i Chateau Rouge. Omkring kl. 4 fördes de båda generalerna till Rosiers-gatan nr 6, der liniesoldater, garibaldister m. fl. befunno sig. Sedan ett slags dom blifvit fälld, släpade man dem ut i trädgården, hvarest man band dem tillsammans. Några personer sökte protestera mot exekutionen. En garibaldisk officer gick upp i husets första våning och började tala från ett fönster med hög röst, fordrande att general Clement Thomas skulle dömas af en krigsrätt, och att man tills vidare borde nöja sig med att hålla honom häktad. Officeren öfverröstades af ljudliga rop, och innan han ännu hunnit lemna fönstret, afiossades den första skottsalfvan. Det var omkring tio skjutande. General Lecomte föll död till marken; en kula hade genomborrat hans huivud i närheten af örat. General Clement Thomas hade icke blifvit träffad. Tio nya skott aflossades. Generalen blef endast sårad och han utropade: Fega uslingar! En tredje salfva, den sista, tillskynd. de honom ändtligen döden. Kl. var då half 5. Hr de Montebello, löjtnant vid flottan, hvilken, liksom hr Duvil, tagits tillfånga på Martyrs-gatan, fördes också kil. 4 e. m. till or 6 Rosiers-gatan. Kl. 6 försattes hrr de Montebello och Duvil åter i frihet, och lärer centralkomitån inför dem ha förklarat att det icke stått i dess makt att hindra de båda generalernas afrättning. Hrr Thomas och Lecomtes lik lågo ännu kl. 6 qvar vid Rosiers-gatan. Napoleonisten Reuhers häktande. Om denna händelse skrifves till Times från Boulogne på qvällen den 20 mars: Hr Rouher, Napoleon III:s f. d. minister, undgick med knapp nöd döden för några få minuter sedan. Hr Rouher har varit här under de senaste dagarne; och i dag fick han mottaga ett besök af underprefekten, hr Lagache. Denne embetsman kom, åtföljd af en afdelning soldater, till hotell Christol, der hr Rouher vistades, för att arrestera honom. Hr Rouher gjorde inga invändingar, han steg upp i vagnen, ledsagad af en uppretad folkmassa; som slutligen tvang kusken att stanna, började slå på vagnen med käppar och försökte kasta omkull densamma. Hr Rouher blef uppmanad att stiga ur åkdonet. Han gjorde så äfven, och omsifven af några få vänner, tre gensdarmer och en jägare-officer, lyckades han bana sig väg och komma in i rådhuset, under det hopen skrek på alla sidor: Ned med honom! Ned med honom! Döda honom på stället IX RENEE RI