Dagens Nyheter – 27 mars 1871, sida 1

Ila, vI1l IUTIKCSINIUISULGTI AVvVaUG, IUCICEGIUAS VC Gambetta; samt till chef för nationalgardet Langlois och Schoclcher. Men inga definitiva beslut blefvo, såsom ofvan är nämdt, här fattade, utan utsattes ett nytt sammanträde till kl. 6 e. m, Generalerna Thomas och Lecomtes död. Ett åsyna vittne har härom för en af Times korrespondenter berättat följande: Då general Clement Thomas hörde att en af hans förra adjutavter blifvit gripen af infurgenterna, beslöt han taga närmare reda på buru härmed förhöll sig, och i denna afsigt kom han till Pigalle-torget omkring kl. 5. Han var klädd i civil drägt. En af insurgenterna, som kint igen honom på hans hvita skägg, trädde fram till honom och sade: — Är ni inte general Clement Thomas? — Nej, var det första svaret. — Jag tror ej att jag misstager mig, sade insurgenten; pi är lätt igenkänd på ert skägg. — Nåväl, antag att jag är den ni menar, svarade generalen i fast ton; hvad vill ni mig? Har jag ieke alltid uppfyllt min pligt? — Ni är en usling och en förrädare, svarade insurgenten, i det han fattade den gamle manneu i rockkragen. Andra kommo till hans hjelp, och de släpade generalen till Rosiers-gatan, der den republikanska centralkomitån höll sina sammankomster. Den olycklige Clement Thomas öde afgjordes i största hast. Kl. 6 utfördes han för awb afrättas af en utdelning nationalgardister. I denna ödesdigra stund iakttog den gamle generalen en verkligt heroisk hållning. Han stod upprätt, bliekande dem som skulle afrätta honom rakt i ögonen och hållande gin hatt i handen. I stället för att, såsom det militära bruket vid exekutioner är, aflossa alla skotten på en gång, sköto de afrättande en och en i sender. Så ofta en kula träffade offrets kropp, skakades denna konvulsiviskt, men förblef länge i samma orubbliga ställning som en staty. Efter det 14:e skottet stod generalen ännu på benen, med blicken oafvändt fästad på de skjutande och bållande hatten i handen. Slutligen träffade honom den 15:e kulan under högra ögat; då föll han. General Lecomte fördes till samma ställe straxt derefter. Han var mycket blek, höll sin hand mot bröstet och frammumlade några protester. Den pluton som skulle skjuta hovom bestod af soldater, tillhörande 88:e linieregemonutet. — Nu är det din tur! ropade de. Se här lönen för det du gaf order att skjuta på folket! Ett ögonblick sednare låg general Lecomte död på markon. En löjtnant af 269:e bataljonen som bevittnade dessa exekutioner kunde icke afhålla sig från att utropa: — Att skjuta dem utan att först ha hört dem, det är förfärligt! Tidningen le Gaulois meddelar rörande samma händelse nedanstående detaljer, som i vissa, icke oväsentlga delar stå i strid mot Times-korrespondentens berättelse: En väsentligt bidragande orsak till general Thomas fusiljeriog var att han hade tagit verksam del i qväfvandet af den socialistiska uppresningen i juni 1848. Gereral Lecomte arresterades då han befann sig i spetsen för sina trupper. Han fördes till Chateau Rouge. General OClemeg