Dagens Nyheter – 24 mars 1871, sida 1

det af Palles viljekraft, och ifven i detta hänseende blef han högeligen förvånad öfver Palles rika naturgåfvor. När grosshandlarr ropade på gossen och sade: tKom nu och gå med far din! svarade Palle: Nej, jag vill inte! Och när grosshandlarn åter sade: Jo visst, Palle, kom nu och var en snäll gosse; hvarför vill du inte följa med din far? — Derför att jag inte vill det, svarade då Palle och stampade i golfvet, hvarpå grosshåndlarn förnöjd gned sina händer och utbrast: En sådan vilja den pojken ändå har, en sådan karakter! Det var nu hög tid att få Palle satt i en skola, hvilket vållade fru Löve icke ringa bekymmer, emedan hon anade, att Palles natur skulle visa föga böjelse för skollifvet, och i sådant fall skulle hans far bestämdt moteätta sig all skolgång. Fru Löve sökte derför nå mälet på en omväg: hon utmålade för Palle i de gladaste färger, huru roligt det var att gå i skolan, huru man der fick en hel mängd kamrater att leka med, och så talade lärarne om så många nyttiga och trefliga saker, som man fick höra på. Tack vare dessa ofta upprepade skildringar, genom hvilka fru Lövo lade i dagen en icke ringa fantasi, blef Palle slutligen så upplifvad, att han sjelf bad sin får att få komma i en skola. Denna begiran blef naturligtvis straxt beviljud, och Palle började då bin skolgång. Men genast på första dagen kom Palle till iosigt af att han