Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 1

MR bara pappa, som är i parlamentett — hvarpå frun gick och lade sig igen och insomnade. Men när man en timma eller ett par sednare såg grosshandlar Löve vid qvällsbordet dricka sitt glas öl och gnaga på ett kycklingben, under det han muntert skämtade med sina barn, då skulle ingen kunna tro att denne samme man nyss varit i en så häftig sinnesrörelsc. Ett vackert drag i grosshandlar Löves karakter var hans stora godmodighet. Han ville aldrig påtvinga någon sina åsigter, men han ville att enhvar skulle på öfvertygelsens väg komma till dem, och för att nå detta mål sparade han aldrig sin vältalighet — hade man mycket brådt, då var det af största vigt att man var på sin vakt så att icke grosshandlacn fick tag i ens knapphål; ty då slapp man ej så snart lös igen. Hvarje annan med grosshandlar Löves åsigter skulle svårligen ha kunnat förlika sig med att ha en sådan förstockad kättare som ötverste Hjelm till hyresgäst, utan skulle för länge sedan ha sagt upp honom; men groashandlar Löve hade en alltför högsinnad karakter för att inlåta sig på sådana chikaner. Ja, till och med efter den olycksaliga middagen år 1845 fortfor han att vara försonligt stämd mot öfversten, hvilken han ständigt hoppades en gång kunna omvända, och att detta icke redan lyckats honom, det kom sig, menade han, blott deraf att öfversten alltid helsade så hastigt och sprang så hastigt förbi honom, att han aldrig kunde få tag i något af hans knapphål, ——