Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 1

Folkmöte i London rörande armereformen. Såsom man känner, har äfven Englands regering gifvit vika, dock blott i mycket ringa mån, för den panik, som iattat en god del af allmänheten, med anledving af det fransk tyska kriget. En reaktion har dock nu uppstått och lifliga protester förnimmas mot regeringens armorganisationsförslag. Så hölls den 10 dennes ett möte inom Arbetarnes fredsförening i London, hvarvid ordförandeplatsen intogs af den berömde statsmannen och nationalekonomen John Stuart 2 Hvad kan här yttrade eger till den grad tillämpning på vära egna förhållanden, att det väsentligaste af talet kunde varit lika väl hället inför ett svenskt folkmöte, blott man i stället för pund sterling insätter rdr rmt. Vi meddela här den hufvudsakliga delen af John Staart Mills yttrande, sådant det blifvit ref pi CPimes: ner började med att förklara, att hvilka åsigter man än måtte hysa beträffande systevwet för laudets försvar, vore man dock enig i att ocilia regeringens förslag i saken. Det framställdes såsom en stor armereform, afseende att bota de kända bristerna i vårt krigsväsen. Hvilka äro då dessa brister? Till en kostnad, större än som erfordras för en arme, gifver det närvarande systemet 0ss blott en armekår. Om en arm6 skall vara al något gagn, är det väl, då den behöfves. Men vår armå är alldeles för stor, då den icke behölves, och alldeles för liten då den behöfs. Om den tid skulle komma, då en arme erfordrades för vårt ö-lands försvar, är dena styrka vi kunna mönstra alldeles otillräcklig. Vi äro helt och hållet beroende af vår kanvalfiotta för landets säkerhet, såsom hade vi ingen landtmakt alls, och vi betala 14 millioner om året för att icke hafva en armå, under det preussiska regeringen är i stånd att för hälften af denna summa briaga 500,000 man 1 filt inom 14 dagar. Det är detta, som måste afbjelpas. Och hvad är det man i så fall föreslår? Jo, en tillökning, som, med undantag af artilleriet, skall blifva en knappt märkbar förökning i vår förmåga att möta en fiende, under det att till utförande häraf kräfves 3 millioner om året till de närvarande 14 millionerna, utan att räkna de ytterligare millioner, som erfordras att aflösa fullmaktsköpen. Hvilka våra åsigter än må vara om de nödiga reformerna, så kan, antager jag, en sådan reform icke tillfredsställa någon. Ett effektivt försvar är en sak, och hushållning en sak; men om vi hvarken hafva ett effektivt försvar eller hushållning, så är det tid på, att vi taga saken i egna händer. Jag skulle vara uppriktigt glad, om jag kunde tro, att vi kunde undvara en armå och förlita os3 endast på vår flotta. Men intet försvar är säkert med endast en försvarslinie. Vi miste i öfrigt ihågkomma, att vår flotta har mycket att göra: vi hafva besittningar öfver hela verlden, hvilka vi äro skyldiga att skydda lika väl gom vårt eget land. Vi lefva i en tid, när krigen föras af nationer i vapen, och vi veta nu huru verksamt en väpnad nation kan tillbakavisa ett anfall. En nation i vapen fordrar en nation i vapen att motstå henne. Intet land förmår hälla en stående arm6 stor nog för detta ändamål, och allraminst vi, hvars militärsystem kostar oss 100 pd st. om året för hvarje soldat det lemnar 0ås. Hädanefter bör vår armå blifva hela vårt folk, öfvadt och disciplineradt. Men intet