Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 1

folk, han har ingen aning om hvilken oerhörd makt det lefvande ordet har. Ja, hade blott det lefvande ordet fått råda, då hade vi aldrig förlorat flottan, aldrig mistat Norge. Och grosshandlaren uttalade dessa ord mad så mycket större smärta som en hemlighetsfull aning sade honom att tiden för hans önskningars uppfyllande var nära; snart skulle de bundna tungorna frigöras, och det lefvande ordet komma till sin fulla rätt i land och rike; och då skulle alla småfåglarne sjunga så gladt i de danska skogarnet — men när dessa lyckliga tider komme, då hyvyilade kanske gamle Löve under grafkullen, och ingen finge höra hvilken malm som funnits i hans stämmas klang. Sådana tankar kunde visserligon fylla grosshandlaren med vemod, men de kunde ej inverka förlamande på hans verksamhet, de kunde icke komma honom att tappa kuraget och göra ingenting. Aldrig inkom en adress eller en petition till Fredrik den sjette eller Kristian den åttonde, utan att man kunde vara viss om att finna grosshandler Löves namn derpå. CJag är inte den man som kryper undan och gömmer sig när farans stund nalkas, plägade han säga, när man bad om hans underskrift på någon ny adress; clåt de fega embetsmiännen darra och bäfva för en vrede gad blick af kungen, emedan de äro rädda för att mista sina befattningar; mean jag låter inte skrämma mig; jag skulle just vilja se den som kan afsätta mig från min befattning;