Dagens Nyheter – 22 mars 1871, sida 1

FF Uppresningen i Paris. Enligt de senäste underrättelserna från Paris och Versailles, har stämningen i Frankrike fått en besynnerlig likhet med situationen under kriget. Liksom det då fanns en regering i Paris och en annan i landsorten, så styr nu en nationalgardets centralkomit6t i hufvudstaden, medan den lagligen utsedda regeringen från Versailles styr departementena. Då var Paris belägradt af preussarne; nu vill regeringen i Versailles, om den det förmår, afskilja Paris från den: yttre verlden. Men i denna stund har denna regering blott 10,000 man trupper till sitt och nationalförsamlingens beskydd. Don väntar sjelf att blifva anfallen af de upproriska i Paris och vidtager åtgärder till sitt skydd i det den befästar och barrikaderar sig. Övissa om hur det kan komma att gå med uppfyllandet af fredspreliminärerna i fall de upproriska lyckas få rakt öfver hela landet, vidtaga ock tyskarne, som ännu innehafva de norra fästena, åtgärder för att icke derifrån kunna förjagas. Do trupper som voro stadda på återgång till Rheims ha gjort halt och St Denis är åter besatt af tyska regementen. Då de upproriska cj voro nöjda med general Aurelles de Paladine, har regeringen gifvit befälet åt en af Paris deputerade, hr Langlois, men insurgenterna ville icke heller erkänna denne. Liksom den lagliga regeringen lät indraga 6 mot henne fientliga tidgingar, har centralkomiten låtit med qvarstad belägga tvenne, hvilka förmodligen opponerat sig mot komitn. Deremot förnekar komit6a all andel i fusiljerandet af generalerna Thomas och Lecomte. Komitån har utsatt val till den Ckommunt, som socialisterna i Paris under hela belägringen påyrkade, till i dag. Enligt egen uppgift representerar komitån endast 215 mnaätionalgardesbataljoner. Men detta är hvarken, på långt när, hela Paris, ej heller dea bergade och upplystare delen af Paris, utan troligen till största delen arbetsklassen, hos hvilken socialistiska funderingar spöka. Till dessanationalgardesbataljoner höra de från Bolleville som ilöpgrafvarne mot preussarne undandrogo sig att strida och i panik skräck flydde när en bland dem af våda aflossade ett skott. Dit höra troligen ock de som måste återsändas från vakttjensten på fästena, emedan de då de der inställde sig voro druckna. Förhållandena äro sorgliga. Men har man rätt att vänta annat af ett folk, som regering efter regering låtit dväljes 1 okunnighet, — hvars styrelse anslagit 33 millioner till folkets undervisning, men 400 millioner