Dagens Nyheter – 20 mars 1871, sida 1

och säteriegare i mindre skala, utan att i egentlig mening taga sin utkomst af jorden, så att egennyttan kan ej åberopas såsom motiv till meningsyttriogen. Men han har länge lefvat bland folket och tror sig känna isynnerhet landtbefolkningen, dess ekonomiska ställning, dess innersta tankar och skaplynne. Han fritager denna befolkning från anklagelsen af cgennytta såsom instinkt (undantag finnas öfverallt); han tillägger den tvärtom ett drag af hjelpsamhet och oegennytta, som merändels framträder i rörande form, såsom hos svensken öfverallt. Men kampen för tillvaron har under långliga tider gjort honom i princip misstänksam och nidsk, när det är fråga om allmänna utgifter. En viss grad af egennytta och afund blir helt naturligt ett utmärkande drag hos hvarje förtryckt folkklass, såsom Sveriges allmoge under förgångna tider varit och till en del ännu är, i trots af dess förut egande 4:departs rätt i lagstiftningen. Den har ej vetat att bevaka denna rätt bättre, än att den såsom landets stjufbarn under gångna tider alltför ofta fått släppa till skinnet, när de privilegierade klu.r a förstått hålla sig ryggen fri. Att -: varit förhållandet må snarare sättas på dv sig undandragande folkklassernas debet, såsom drag af rå egennytta och bristande fosterlandskärlek, än att landets nuvarande jordbruksbefolkning, sedan den omsider fått majoritetens medvetna inflytande, ej vill blottställa sig än vidare, utan är besluten att om möjligt på rättsliga och billiga grunder återtaga hvad dess företrädare gifvit ifrån sig öfver höfvan. Man talar om anspråket på en sådan återgång från häfd och gammal rätt, såsom an språk på en skänk från det aljmänna till enskilda intressen, som vilja hälla sig frumme på förtjenst när det rör jordbruket, utan att besinna det högsta rätt inom det menskliga samhället alltför ofta äfven varit och är högsta orättvisa. Men man nödgas dock medgifva att det tillhör den nya tidens rättsbegrepp och alldeles nödvändiga kulturuppfattning att borttaga rättsliga orättvisor ehvar de finnas, utan fråga om att pålägga andra i stället. Bergsbruket har t. ex. blifvit befriadt från haramarskatt, en miiugd varor från accis och tuil som de ej kunde bära till allmän belåtenhet — och vid hvarje skattejemkning måste ju en återgång i tunga falla ifrån vissa medborgerliga intressen, utan att den kan ansus såsom skänk åt den tillfälliga intressenten, och derförutan skulle aldrig någon billig förändring kunna ske. Vi trotsa enhvar att kunna uppvisa någon slags ärfd eller förvärfd egendom inom landet, som i förhållande till gällande värde och afkastning tryckes at så stora afgifter till statsintresset som skattejorden ; och följer man uppkomsten al dessa skattebördor, så skall man finna huru obilligt den motsvarar förhållandena på andra håll och huru rättvist öfverhufvud anspråket på en grundskattsrevision är. MBSaunt är visgerligen att många orättvisor under detta ärhundrade blifvit borttagna och att således förhållandet mellan folkklasserna efterhand blifvit vederbörligen utjemnadt, men deraf återstår likväl ännu mycket att göra — och en ytterligare legalisering wu utaf det gamla orättvisa indelningsverket, som är och förblir en vådlig nagel i ögat på jordbruksintresset i olika delar af landet, skulle genom antagandet at en omorganisering at armön, POSTENS NR DR HS Y Sr STRAMA LE ARTE KRYA IDP