Dagens Nyheter – 18 mars 1871, sida 1

—— UU -—-— sten var i hvardagsrummet, ty denne skulle aldrig ha tillåtit ett sådant dagdrifveri. Icke heller fru Hjelm såg det gerna, hon ville hellre att Uffe skulle kasta boll eller leka med tennsoldater, men då hon såg hvilket stort nöje det tillskyndade Uffe att putsa ljusen, nändes hon ej: förbjuda honom det. Öfversten bråkade sin hjerna med att söka utfundera hvad han skulle göra för att sätta litet mera lif i sin son. Uffe var långt mera föremål för hans tankar, än denne sjelf anade, dock var det 6j faderskärleken som dref öfverston till att grubbla på detta vis, utan snarate pligtkänslan. Han hyste den åsigten att när Gud gifvit hononi en son, var han också inför Gud ansvärig för hvad det blef af denne son, oeh det smärtade horom derför djupt in i själen att, efter allt utseende, det skulle bli ingenting af honom. — Huru skall jag då bete mig för att få en menniska utaf den pojken? frågade han en gång. : — Du skall föra honom något mera uti riden, svarade faster Malena; gossen sitter beständigt hemma och hänger som en annan morsgris; det kan icke leda till något godt. Nej, tag ut honom och låt honom roa sig, och visa honom litet af det stora verldshvimlet, så skall du få se att lifvet neg börjar vakna hos honom. Öfversten fann att det var förståndi detta tal;