Dagens Nyheter – 17 mars 1871, sida 2

— Hör nu, syster (öfversten tilltalade aldrig faster Malena med namnet syster utom vid högtidliga tillfällen) du vet ju väl att det är idel tomt prat som du här kommer med. Och det säger jag att förr skall gossen komma att heta Mistemad än han skall komma att att heta Uffe, ty det är ett hedniskt namn, som ingen bildad menniska bär i våra dagar, och jag vill inte att den stackars gossen skall bli utsatt för åtlöje och begabbad af hela verlden för det han fått ett sådant narraktigt namn. Derför säger jag dig nu för sista gången att gossen skall heta Rasmus, och om du inte vill gå in på det, så är dörren der, och gatan är bred nog för oss alla. . Fru Hjelm hade så när dignat ned från stolen af bara förskräckelse, och öfversten sjelf darrade en smula då han uttälade de sista orden; att låta det komma till en fullständig brytning mellan sig och systern önskade han dock icke, allraminst nu, straxt efter den gamle fadrens död. Djup tystnad herrskade i rummet. Faster Malena sade icke ett ord; hon hade blifvit blossande röd öfver hela ansigtet. Det var en ohygglig stillhet, lik den som föregår ett våldsamt oväder. Dock fortissima consilia tutissima. Faster Mulena syntes verkligen ha blifvit förskräckt genom öfverstens bestämda uppträdande, ty efter ett pår ögonblicks tystnad sade. hon i ödmjuk ton: