Dagens Nyheter – 17 mars 1871, sida 2

— Ja, du är ju barnets fader och har mest att säga här, så att vi andra få väl lof att rätta oss efter dig. Men eftersom jag nu inte kan få ge barnet namn, så. hoppas jag dock att du åtminstone vill tillåta mig bära det i kyrkan. Öfversten blef så rörd af denna oväntade eftergifvenhet hos faster Malena, att han hjertans-gerna gaf sitt samtycke till hvad hon begärt. Den stackars öfversten! Han anade icke att gqvinnorna stundora äro allra farligast, när de visa sig som mest eftergifna. Den: högtidliga stunden kom. Öfversten strålade i sin uniform, faster Malena var klädd i sin prydligaste drägt. Öfversten var ovanligt rörd, han tänkte på sin nyss aflidne far, huru god och kärleksfull han älltid varit mot honom; nu hade han sjelf blifvit fader, han lofvade derför att han skulle visa sin tacksamhet mot den aflidne genom att bli en lika god och kärleksfull far som han: han ville med all makt söka förqväfva den ovilja, han kände mot sin son; och hålla af honom af hela sitt hjerta. Faster Malena höll barnet vid dopet, hennes grå ögon plirade af belåtenhet, och på hennes läppar spelade ett mildt leende. — Hvad skall barnet heta? frågade presten. — Uffe! svarade faster Malena med en så klangfull röst, att det gaf ekoi kyrkhvalfven, Presten studsade och öfyersten — ja, han