tagit betänkliga dimensioner. Gubbarne och ynglingarne i rådhusrätten blefvo nu anmodade att pröfva historien efter passande 23, och som ingen af dem hade fullständig kännedom om den sanningslösa historien och således icke kunde sätta i protokollet att känd sak är så god som vittnad, mäste vittnon höras. Nu började den komiska afdelningen i skådespelet. Fruar och mamseller, alla som haft eller hade något att yttra om pilten, fruktade att få svärja på bibeln. Oron var istigahde inom kafferepen och dåningar inträffade här och der. Vittnesförhören med sina vackra historier undanstökades emellertid, och så skulle ett utslag tillverkas — och det blef en tragedi i två afdelningar. I den första kunde ej domstolens medlemmar blifva ense om det sätt, hvarpå mamsell Broman borde behandlas. Rådman Kingren ville sätta henne på tre månaders Fängalse. men rådman Schrovelius ansåg att hvad mellan de i målet afhörda vittnen och svaranden mellan fyra ögon blifvit taladt hvarken berättelsevis eller såsom skäl i dom eller utslag må införas,, hvarför han helt och hållet frikände mamsell Broman. Borgästaren Holmer ansåg att endast half bevishin förekommit och dömdå dermed mamsell B. att af1 spa värjemålsed. Domstolens öfriga ledamöter, rädmännen Peterson, Nerman och Ohristierson dömde mamsellen till 200 rdrs böter och vittnesersättningar m. m., och detta blef således domstolens beslut. Antagligen gå mamsellerna nu till hofrätten, som skall pröfva hvilken af rådmännen har bästa förståndet. .