Dagens Nyheter – 14 mars 1871, sida 2

hans favoritskald, hade ju begifvit sig dit ned. Så skulle då den unge officerens stolta segerdrömmar bli förverkligade; han skulle kämpa vid den store skaldekonungens sida på denna gamla klassiska jord, der spartaner och atheniensare hade lyftat svärd och sköld mot persernas oräkneliga härmassor. Hjelm blef yngling på nytt, han drömde sina lyckliga drömmar om igen, ifrigt sökte han påskynda afresan, för att icke andra skulle vinna lagrarne från honom, ännu blott två dagar — då kom det tunga dödsbudskapet som fyllde Europa med sorg; den store Byron var död, och han hade icke stupat på ärans fält för en fiendtlig kula, nej, han hade dött i sin säng, dött af feber, dött af grämelse öfver att hans förhoppningar blifvit så grymt svikna: i stället för ett ädelt, högsinnadt folk hade han i grekerna funnit en hop råa barbarer, ännu mera tygellösa och ohyfsade än turkarne. Den unge Hjelm blef som träffad af åskan; till en början kunde han hvarken tänka en tanke eller tala ett ord, utan gick rundt omkring såsom en den der haft en andesyn. Och snart kommo flera underrättelser från Grekland; alla gingo ut på att det icke var värdt att lyfta en hand eller fot för grekerna; de voro blott ett barbariskt folk, i hvars ådror icke en ehda droppe äkta helleniskt blod flöte. Så packade Hjelm upp sina saker, som han haft nedlagda i kappsäcken, samt gick åter ut att exercera rekryter på Nörrefselled och att storma batterict