Dagens Nyheter – 14 mars 1871, sida 1

. o . . Om tillståndet i Paris sedan . tyskarne lemnat staden skrifver en korrespondent till Zimes den 4 dennes: Det var en i hög grad i ögonen fallande förändring, som försiggick med Paris i går, 8cdan tyskarne dragit bort. På en timme utvecklade det gamla lifvet och den gamla verksamheten sig ånyo i denna stad, hvilken liksom varit förlamad af ett förfärligt slag. Butikerna syntes lika strålande som förr, kaföerna voro fyllda med gäster, och på boulevarderna var så mycket menniskor, att det var svårt att komma fram. Det var, som om man i folkets miner kunde läsa, hvilken förändring som försiggått. Den dagliga spänningen, de dagliga underrättelserna om nederlag och ödeläggelse, voro förbi; man behöfde ej längre gå i ständig fruktan för okända faror, som måhända skulle blifvit ännu värre än dem, man redan kände så väl, och det tillfredsställande i denna tanke kom folket att glömma de förfärliga offer, freden medförde. Om aftonen blef staden för första gången efter belägringen pplyst af ett haf af gaslågör, såsom om ville fira dagen genom en speciel illumia. Aftonen var klar och mild och utanserna var fullt af menniskor alltifrån iekyrkan till St Denisporten. Dady Telegrapka korrespondent, hvilken annars hyser mycken sympati för fransmännen och parisarne, skildrar på följande sätt aftonen af den dag, då preuskarne utrymde den franska hufvudstaden: Det var en khevrlig natt. Det klara månskenet, i förening med gaslågorna, som för första gångon sedan månader åter strålade mot parisarne, hade utlockat en stor menniskomassa. På trottoarerna hvimlade det af promenerande och tidningarna funno riklig afsättning, hufvudsakligen för kursnoterinogarnas och följande dags teaterannonsers skull. Alla pratade, skrattade och befunno sig ögonskenligen i det bästa lynne, men icke ett ord yttrades om kriget och freden och de hårda vilkoren för den sistnämda; dock var det ingen brist på de farliga gatpolitikerna, hvilka annars samla små parlament omkring sig i alla gathörn. Gatsångare läto höra sina hesa stämmor, tiggare attackerade mängden och i gathörnen stodo krymplingar som vanligt. Liniesoldater stoltserade i full uniform midt på gatan med sina bästa medaljer, men utan vapen; nationalgardister, med vapen, armbågade sig fram på trottoarerna. Kaferha voro öfverfyllda och på trottoarerna utanför dem sträckte sig stolraderna ända till 5:te eller 6:te huset derifrån till höger och venster. Alla bodar, der lyxartiklar säljas, voro öppna och vi gingo till Le Filleul vid boulevard des Italiens för att köpa en bukett ät en vän. Fru Filleul har icke haft någon dålig säsong; hon har gjort goda affärer i begrafningskransar 0. d. och förlusten af Elsass och Lothringen tycktes alls icke göra henne nedslagen. Man åt, man drack, man rökte, spelade domino och kort; barn sjöngo såsom förr anstötliga visor och damer af den klass, som på senare tiden varit osynlig, promenerade åter i full gala för att supera i nr 16 på cafå anglais. Druckpa mobilgardister och börsspekulanter trängde sig fram bland massan — i korthet sagdt, ingen årsmarknad kunde vara mera larmande, ingen till skämt och lustbarheter samlad menniskomassa sorglösare. Och midt i detta tumult träffade jag en vän från Elsass, en man, hvars natur just ej är blödig, men klara tårar rullade utför hans kinder då han sade: De ha blifvit slagna, roffade och misshandlade, de ha dömt Frankrike till undergång, lösslitit dess bästa provinser och nu gläder sig detta pack UB nn—. nn, Q--OC)Yrorsnm eQ oe a