Dagens Nyheter – 14 mars 1871, sida 1

lycka och välmåga, han måste prisa öfverste Hjelm lycklig, ty visserligen röjde Uffe inga anlag till att bli något geni, men han hade dock förstånd nog till att kumna ärfva öfverstens penningar. Men alla dessa gåfvor, som lyckan skänkt öfverste Hjelm i vidsträcktare mån än många andra dödlige, kunde emellertid föga gagna honom, ty han hade en olycka som förföljt honom så länge han lefvat: allt gick bakvändt för honom. Öfverstens barndom och första ungdom inträffade under den stormiga napoleonsperioden. Hela Europa stod i lågor, träffadt af de väldiga blixtar som utgingo från den nästan öfvermensklige hjelten — och den tolfårige gossen stod också i lågor. Det allt öfverljudande drapa som spelades på den störa verldsharpan, brusade genom hans själs innersta; han ville också vara med, storma städer och eröfra kungariken, gå framåt mot kulregn och kanoner, rastlöst framåt till seger! Derför ville han bli officer, hvilket så mycket mindre var att undra öfver som: han härstammade från en gammal krigare-familj, som utfört många lysande bedrifter på ärans fält. Och han blef officer, han tog sina examina med stor utmärkelse. Alla gratulerade fadren till att ha fått en så rikt begåfvad son, som säkert skulle komma att intaga en plats bland Danmarks yppersta hjeltar, verlden mottog den unge mannen med beundran och jubel, innan han äpnu hade börjat striden — då