Dagens Nyheter – 13 mars 1871, sida 3

Eriksson i Wik, J.E. Eriksson, Fredriksson, Gran lund. Hörnfeldt, J. G. Jansson, Keij, Lamberg, Norrby, N. Nilsson i Asarum, Lars Pehrsson i Hjulsta. Rutberg, H. Schmidt och Witt (hvardera samt till suppleanter för dessa valmiä I första kammaren: hrr Rettig. N. G.A. och von Sydow (hvardera 30 röster). Salin och Santesson (hvardera 29 röster) och Adelsvärd (28 röster); i ra kammaren: hrr Lundquiet (77 röster). A. P. Andersson i Heljesta, O. Larsson i Nasta och N. Nilsson i Espinge (hvardera 74 röster), Sjögren och Wedberg (hvardera 72 röster). Sedan denna valförrättning var undanstö kad företogs i båda kamrarne behandlingen af statsutskottets utlåtande angående regleringen af utgifterna under Riksstatens sjunde hufyudtitel. — Båda kamrarne godkände, utan diskussion, utskottets hemställan om afslag å äskad lönoförhöjning till två vaktmästare i finansdepartementet, samt i andra punkten om bifall till k. m:ts förslag att förslagsvis beräkna postverkets kontanta anslag till 2,230,000 rdr. I 3:e punkten hade utskottet föreslagit att k. m:ts förslag om upptagande i riksstaten.af telegrafverkets inkomster och utgifter måtte af riksdagen godi till utgiftsstat för telot för närvarande icke mätte bifallas, men ätte till k. mets disposition för unde hufvudtiteln uppföra ett ationsanslag ar 740.000 rdr. att omedelbart utgå af telegrafmedlen; att riksdagen måtte medcilva: att de öfverskott. som å samma medel mi igen kunna uppstå, må af k mt för telegrafv k-ts behof disponeras; och att till bestridande af ådana telegrafverkets oförutsedda utgifter, som för ippfyllande af traktatsenliga förbindelser kunna erfordras. m:t må, i händelse verkets egna medel dertill icke lemna tillgång, ega att i riksgildskontoret utbekomma förskott till belopp af högst 130.000 rdr; samt att riksdagen måtte anhålla, det k. met täcktes tuga frågan om postoch telegrafverkens förening under förnyad ompröfning samt för riksdagen framlägga det förslag, som af frågans utredning kan föranledas. Sämtliga dessa hemställanden godkändes af båda kamrarne, i den andra utan diskussion; i första kammaren föregicks godkännandet af förslaget om de båda verkens förening af en kortare öfverläggning, under hvilken afslag å utskottets hemställan yrkades af hrr G. af Ugalas och Rydin, hvilka ans. so frågan afgjord genom k. m:ts en gång afe.2 utlåtande till svar å en dylik framställning. hvarvid k. m:t förklarat sig icke kunna dersamma bifalla. Utskottets förslag försv: s af hrr L. af Ugglas, Beck-Friis, Funck, C. G. Mörner och Nordenfel!, som ansågo k. m:ts ofvan berörda svar ej ionebära något hinder för förnyad underdånig framställving i ämnet och som påpekade de väsentliga besparingar, som genom ett sammauslående af verken kunde vinnas, Statsrädet Wern förklarade, att reringen visserligen ännu vidhölle sin en gång uttalade åsigt i denva fråga, men om riksdagen önskade en förnyad utredning, så skulle en sådan åstadkommas. Kamrarne godkände derjemte, utan diskussion, k. mts af utskottet i 4:e punkten tillyrkta förslag, att förslagsavslaget till tullverket måtte fastställas till 1,950.000 rdr, samt utskottets afslag ä begäran om 100 rdrs löneförhöjning till en vaktmästare i skogsstyrelsen. Inköp af k. Dramatiska teatern. Denna fråga föranledde i första kammaren visserligen diskussion, men en ej synnerligt hvarken vidlyftig eller pikant. Hr Bergstedt, understödd af br C af Ugglas, talade, ej för utskottets förslag, utan för hr Kallstenii reservatiop, med någon förändring. Hrr OC. E. Mörner och Beck-Friis talade i korthet för utskottets förslag, hr 4. C. Raab mot detsamma, erinravde om de ofantliga utgifter, som vödvändigt beböfvas på andra håll, och hr C. 4. Raab uttalade den önskan, att teatern skulle ötverflyttas från konungens — hvars tid är upptagen med så mycket annat vigtigare — hushållning och s s under någon annan auktoritets uppsigt. id an og bifölls med 68 röster mot 30 (hvilka sevare voro för utskottets förslag) hr Bergstedts för: tt anslag för en gåvg af 270.000 rdr beviljas till liqviderande af k. teatrarnes gäld, att utgå under åren 1871 och 1872 mot vilkor, att såväl Dramatiska teaterns fasta egendom som all de båda k. teatrarne tillhörig lösegevdom bliver statsegendom. Andr delen af d kammaren egnade hela den öfriga n ät behandlingen af deuna fråga, som cj afgjordes förr än kl. 11 på qvällen. Ehuru man på förband hade temligen klart för sig att denna kammare ej skulle vara benägen att bifalla detta anslag, kunde man dock ej motstå frestelsen å någondera sidan atv framlägga och åter upprepa alla de naturliga och sökta skäl, som i frågor af denna natur alltid stå till buds. Vi kunna emellertid endast i sammandrag redogöra för den vidlyftiga debatten, Hr Ilierts, som började öfverläggningen, sökte ådagalägga att riksdagen icke hade med k. teatern att skaffa, utan är denna konungens enskilda affär, liksom äfven attiraljen hans tillhörighet Tal. kunde icke heller inse nyttan af att den dramatiska scenen vore skild från den lyriska. Vore de förenade under samma tak, skulle man endast bli i tillfälle att ge t. ex. tre lyriska spektakler i veckan, å hvilka då publiken skulle koncentreras och inkomsten följaktligen ökas. De dramatiska spektaklerna gifva, som nt, behällning. Stockholm har för liten publik för att kunna uppehålla båda scenerna friståonde från hvarandra, åtminstone såsom de hittills administrerats. Beträffande denna administration, vore det dock alltför klart att den icke är som den borde vara. Med begagnande af de siffror, teaterkomitån i sitt betänkande anfört rörande k. teaterns inkomster, visade talaren, då han jemförde den sammanlagda summan deraf och delade den med antalet gifna lyriska representatiover, att för hvarje sådan representation ett tillskott gitvits af 873 rdr. Då denna scen icke destomindre gick med förlust, lågo i ett sådant förhållande det bästa beviset för stora brister hos styrelsen. Då till dessaoch öfriga förhållanden, com tal. anförde, kom den omständighetev, att spekulanter finnas på Dramatiska teatern, kunde det cj anses törenadt med någon olägenhet att afslå det nu begärda anslaget, hvaremellertid man till nästa riksdag kunde få visshet om huruvida de gjorda anbuden voro allvarligt men; Denne tal:,e; liksom öfriga på sanima sida, her Hilm, Östman, C. J. Ber ytsson, Jonas Jonasson, Anders Johansson, Jöns Pehrsson, Kolmodin, 0. B. Olsson, Åle Andersson,