Dagens Nyheter – 11 mars 1871, sida 1

-— IlO0d -— fysiska krafter voro alldeles uttömda genom de vedermödor han under ett helt dygn utstått, försjönk han i en djup sömn som inverkade särdeles gynnsamt på hans nerver. Naturen har ibland den godheten att uppträda såsom läkare och att bota med hemlighetsfulla medel, dem hon är nog sjelfvisk att icke vilja yppa för någon menniska. Klerbbs lyssnade med glädje till Gabriels andedrägt, hvilken efter att ha varit ojemn och flämtande, blef temligen lugn och jemn, sedan han sofvit en timma. Mindre orolig öfver sin väns öde, steg då Edvard försigtigt upp och gick ut ur ladan för att på ett eller annat sätt skaffa sig kännedom om hvad som under aftonens tilldragit sig. Det första han hörde var ljudet af et långsamt framrullande fordon. Han blickade åt sjösidan och blef varse den med tigrar lastade kärran, som nu anlände efter att ha mött otaliga hinder på vägen. Klerbbs ville icke låta denna trofå, vittnande om en hängifvenhet utan gräns och utan ändamål, föras hem under förhandenvarandej förhållanden; ban skyndade derföre betjenterna till mötes och sade till dem med en ambassadörs tvärsäkerhet, då han talar i sin suveräns namn: — Frun befaller er att fortsätta vägen till Madras. Der skola ni taga in på värdshuset Äst-India och vänta tills sir Edvard Klerbbs kommer dit. Två af er skola emellertid skilja sig från de öfriga och stanna på en mils afstånd härifrån, för att afvakta nya. order.