Dagens Nyheter – 11 mars 1871, sida 1

plöteligt blifvit förlamadt. Klerbbs vågade ej göra honom några frågor af fruktan att erhålla ett af dessa svar som förskräcka, emedan de framkomma endast genom tungans och läpparnes mekanism, utan att ha passerat hjernan. I den största af de åt jordbruksarbetarne upplåtna byggnaderna stodo fönsterluckorna öppna, och det lyste i alla rummen; man hörde till och med sorlet af röster från öfre våningen. Klerbbs förstod att villans alla invånare hade på en omväg tagit sin tillflykt hit. Han vågade icke bulta på porten för att bli insläppt; ty han visste ej huru han skulle förklara Gabriels förskräckliga kroppsoch själstillstånd; och för öfrigt antog han på goda skäl att äfven hinduen och Eva befunno sig inne i huset bland sina vänner och tjenare. Det var till en liten öppen lada, fylld med torra blad och rishalm Klerbbs ledde Gabriel. Der herrskade oaktadt branden ett djupt mörker. Den stackars sjuke lade sig, fortfarande lika tystlåten, ned på halmen, och Klerbbs satte sig vid hans sida, förtviflad öfver att icko kunna lemna honom någon hjelp; ty vid minsta buller som ban gjorde hade han att befara att någon af dem som voro i boningshuset skulle upptäcka deras närvaro; och den uppståndelse som häraf säkerligen blefvye en följd, skulle kansko förorsaka Gabriels död midt under allas bemödanden att bispringa honom. Som emellertid den olycklige unge mannens