Dagens Nyheter – 11 mars 1871, sida 1

— 109 — förestående giftermål hon på detta vis delgifver er, för att uppmana er att komma tillbaka så fort som möjligt. — 0! jag gillar icke denna förklaring; den är för mycket tillkonstlad... Edvard, låtom oss öfvergifva denna kärra och rida i sporrsträck till villan! Edvard fick icke tillfälle att svara på annat sätt än genom att följa sin väns ty denne hade icke väl talat till punkt förrän han satte af i galopp och hade i nästa ögonblick lemnat kärran långt bakom sig. XI. Slutet. Det var som hade en kappridt egt rum mellan Klerbbs och Gabriel. De passerade såsom öfvernaturliga varelser tvärt igenom skogsdungar, öfver gropar och busksnår, utan att en enda gång sakta farten. I samma mån de nalkades målet för sin färd, blef den tafla, som utbredde sig för deras blickar, allt ohyggligare. Elden rasade utefter bergets hela sluttning; det såg ut som om en flod af lågor störtade sig från höjden ned i dalens djup. Väldiga rökmoln beslöjade himlen; braket af omkullfallande träd i förening med det lifliga ljudet af sprakande grenar och qvistar åstadkom ett förfärligt dån, liknande orkanens i de tropiska länderna. UVA, BERÄTTELSB PEÅN INDIEN T4.