Dagens Nyheter – 10 mars 1871, sida 2

Från Paris. De med senaste poster anlända utländska tidningarne äro uppfyllda med korrespondensartiklar från Paris, alla skildrande tillståndet der under den tyska ockupationen. Att pariserbefolkningens hållning icke var så fredlig och lugn, som de första underrättelserna sökte göra troligt, derom erhåller man allt flera vittnesbörd i den mängd detaljer, som nu meddelas. Den 2 dennes skrefs från Paris till STimes: Om Paris vore en kruttunna och Champs flysåes en långsamt brinnande lunta, skulle vi lefva i den största fara för en explosion. Hvarje timma som närmar oss det ögonblick, då tyskarne för beständigt skola skudda Paris stoft från sina fötter, medför en betydlig lättnad i sinnesstämningen. Sedan korrespondenten skildrat den ockuperade stadsdelens och dess närmaste omgifningars utseende under den föregående natten, fortsätter han: Hvarje ögonblick hördes berättelser om våldsamheter från befolkningens sida. Folkmassan var naturligtvis förfärligt uppretad öfver sin förödmjukande och overksamma ställning och sökte derför att hämnas på hvar och en, som af en eller annan orsak väckte misstankar. Daily News korrespondent blef sålunda på ett särdeles omildt sätt släpad till ett poliskontor, emedan man sett honom tala vid några tyska officerare. Han framkom med alldeles sönderrifna kläder till kontoret, hvarifrån han dock hastigt blef försatt i säkerhet för vidare våldsamheter. En af Times korrespondenter blef äfvenledes, dck på ett mera hyggligt sätt, afförd till ett poliskontor. En tysk öfverste och en af hans adjutanter, hvilka i civila kläder anländt från Montargis till Orleansbanans station, blefvo på ett våldsamt sätt misshandlade; de släpades af den vilda folkhopen från jernvägsstationen den långa vägen till Vendömeplatsen. : Öfversten erhöll ett farligt öppet sår i hutvudet, och adjutanten blef nästan mörbultad; det var med yttersta nöd de slutligen kunde rädda sina lif. I den omedelbara närheten till de af tyskarne besatta qvarteren, säger korrespondenten, föreföllo deremot inga andra oroligheter än gatpojkars och blusmäns skrän. Den 1 dennes på attonen skrifver en korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung följande: Ehuru blott 30.000 man skulle rycka in i Paris, hade grefve Moltke dock hållit 100.000 man i ordning för den händelsen, att Paris skulle våga göra något motstånd. Af dessa voro 7,000 förlagda utanför Paris murar, under det att de öfriga 30,000 höllo sitt intåg. Kanonerna i fästena hade blifvit vända mot Vilette, Belleville och de öfriga förstäderna. Parisarne visste ej af dessa försigtighetsmått, Enligt konventionsvilkoren skulle tyskarne rycka in kl. 10 f. m, Sedermera kom man öfverens, att de första trupperna skulle marschera in i staden kl. 7 på morgonen. Efter nattens inbrott intogo de 100.000 man under Paris murar position, och kl, half 9 började avantgardets intåg; bairarne marseherade i spetsen. Det fanns blott obetydligt med menniskor på Champs HEiysbes. Man trodde nemligen, att tyskarne först klockan 10 skulle rycka in. De första kavalleristerna ankommo kl. 10 till Place de la Coneerde, De få personer, som funnos der — torget upp