Dagens Nyheter – 9 mars 1871, sida 3

Tr, 0 ERS ENN FR artnr It nn skola vi gå dem tillhanda med skildring af en sådan. Denna skildring är hemtad ur Henrik Scharlings roliga berättelse om Uf: Hjelms och Palle Löves bedrifter, hvilken vi snart börja att meddela i vår följetong. Palle Löve, hjelten i nedanstående äfventyr från 1848 års krig i Slesvig-Holstein, är en Köpenhamns-student, en värdig representant af en studeni-politik, som här i Aftonbladet hår sin motsvarighet. Han har, itanka att kriget vore en mycket trefig sak, på en kort tid dragit i fält: Se här hvad som då hände honom: Knappt hade Palle kommit till Hoptrup, der han, trött och utmattad som han var, genast ämnade styra kosan till köket, förrän yhan fick höra, att han skulle ut på förpost. Det var visserligen bara eh timme, han skulle stå på post, men det var dock en mycket ansträngande tjenstgöring: Palle fick sträng befallning att ha ögon och öron öppna, ty rykten gingo om att preussarne ämnade öfverrumpla Haderslev för att hämnas nederlaget vid Dybböl. Sergeanten inprentade ännu en gång ordern hos Palle och gick derpå bort med sin afdelning, lemnande Palio ensam på sin post. Det var annat än alt kalasa med svenskarne på Fyen! Det var ovanligt mörkt för att vara en juninatt. Mimmelen var betäckt af mor, icke en enda stjerna var synlig, som kunde ingjuta någon tröst i Palles Sröliga sinne. Han hade spänt hanen på geväret och var fast besluten att nedskjuta hvar onh en, som icke genast svarade på hans anrop. Icke en menniska var synlig; allt var tyst och stilla, det var riktigt hemskt! Endast otydligt kunde Palle urskilja de närmaste föremålen och i mörkret antogo de förstorade dimensioner. Plötsligt prasslade det bakom Palle: hvem der? ropade han och fällde bajonett, men det blef strax tystigen; det var bara en shok, som slingrat sig fram genom gräset. Palle började kallsvettas vid tanken på, hur förfärligt öfvergifven han var i detta ögonblick. Palle tältkte på sitt lyckliga hem, som Ban så lättsinnigt hade lemnat; nu sutto de kring qvällsbordet. Kanske var det främmande, Klemmesen och professor Äblemand och flera antira göda vänner: de drucko kanske Palles skål — ack! om de hade kunnat ana, hur öfvergifven Palle stod i detta ögonblick der ute på sin ensliga post, midtemot blodtörstiga fiender, som blott lurade på att taga hans lif! oo Nu måtte väl aflösningen snart kom-, ma! tänkte Palle och såg på klockan; han hade stått der bara tio minuter. — Hen måtte ha stannat, tänkte Palle och fuskade klockan, som fortfarande lät höra sitt tick-tack, tick-tack. Återigen var det något, som rörde sig. Ja, mycket riktigt, det är något som rör sig.! Och det måste vara något stort, ty man kan höra, att det skjuter undan grenarne för att komma fram. Palle höll fingret på trycket för att ögonblickligen ge fyr, då vederbörande visade sig. Nu kommer det... det var en stor gris, som gick och rotade i jorden. Palle andades lättare. Men en gris vid denna tid på qvällen, det kan aldrig hänga rätt ihop! Och plötsligt rann Palle i sinnet en ohygglig berättelse från kriget mellan indianerna och engelsmiännen, hvilken han hade läst som pojke, om hur de sistnämde hade förlorat en hel mängd förposter, derför att en indian hade krupit in i en vildsvinshud och smugit sig fram till den intet ondt anande förposten och plötsligt skalperat honom. Antag nu att någon dumdristig friskareman hade läst samma berättelse och fallit. på den id6n att praktiskt tillämpa den på en dansk förpost, och om denne olycklige skulle vara Palle Löve! Palle kände en kall rysning utefter ryggraden; han stirrade på grisen, som, utan att bry sig om Palle, fortfor att rota i marken, men det var bestämdt bara förställning! Palle såg noga efter, och han tyckte sig märka något i högsta grad misstänkt hos djuret. Han hade aldrig sett en gris böja sitt hufvud på sådant sätt eller ha enså vaggande gång: Palle var säker på att det var en förklädd friskare-man. Han ämnåde skjuta, men då föll det honom in att det kanske låg friskare-män dolda i snåret rundtomkring, hvilka ögonblickligen skulle störta fram och mörda honom, om han lossade ett skott. — Kanske får jag honom i godo att gå sin väg, om jag säger honom attjag mycket väl ser, hvem han är, tänkte Palle och ropade derpå: Hollah Kammerad, ich sehe wohl, dass Du ein Freischärler bist! Mache gleich, dass Du fortkammst, sonst schiesse ich Dich auf den Pelz!)