Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 2

— Ni skulle gifva hälften af er förmögenhet, gade Gabriel; det är verkligen frestande. — Ja, om jag ännu hade någon förmögenhet qvar, svarade den unga enkan. — Ännu återstår er den rikedom, som Klerbbs i går då vi spelade schack förklarade sig anse uppvägas endast af Perus skatter. — Ja, sade Eva, jag som icke vill älska någon, jag känner att jag ändå verkligen skulle förr eller sednare fatta ömhet för den oförtrutne utföraren af mina önskningar. Jag har min karakter för mig; jag har mina egna id6er; jag vet icke huru man lefver i Europa; jag lyder endast min natur. Ja, om en man uppfyllde min vilja i det afseende hvarom nu är fråga, svär jag att jag skulle gifta mig med honom, ifall han sjelf önskade det... Men, tillade hon leende, jag fordrar en omöjlighet... Det är hämndbegäret som kommer mig att säga galenskaper. Förlåt mig! — Min fru, yttrade Gabriel med darrande röst, ni har tillbragt en natt full af oro och förskräckelse. Följ ett råd, som hvarje uppriktig vän skulle gifva er. Gå och försök att få sofva en stund, ni skall deraf finna er väl. — Rådet är godt, och jag ger er och herr Klerbbs det:amma tillbaka. Adjö, mine herrar, vi träffas åter vid frukosten. Då de båda vännerna befunno sig ensamma, gade Gabriel till Klerbbs: