Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 1

— Der är en tiger! utropade Talaiperi, i det han sprang åt sidan. Klerbbs sköt Eva häftigt tillbaka och ställde sig framför henne, för att sålunda skydda henne med sin kropp. Härefter spände han hanen på sin pistol. Äfven Gabriel gjorde en hastig rörelse och stod i nästa ögonblick vid sin väns sida. Talaiperi utbrast i skratt, då han märkte att han misstagit sig. Han hade icke sett någon tiger. Han pekade nu på den af hunden åstadkomna öppningen i häcken, sägande: — Be der har tigern passerat; om vi huka oss ned en smula, kunna vi komma samma samma väg som han; och sedan skola vi få ge blodmärkena efter det djur herr Klerbbs sårat. Och verkligen upptäekte man på stranden åtskilliga spår, som tycktes bevisa att Klerbbs talat sanning. Eva tryckte de båda unga männens händer och vände jemte dem tillbaka till boningshuset. — Ja, sade hon, jag skall stanna här i Tinnevely, oaktadt all den ångest, för hvilken jag är utsatt. På ett annat ställe det känner jag — skulle jag dö af ledsnad. — Min fru; yttrade Gabriel, vi skola hålla vakt, så att intet ondt kan tillfogas er. — Men, svarade Eva leende, icke lära väl ni, mine herrar, vilja stanna här för evigt? — Om ni-så önskar, min fru, sade Klerbbs skola vi stanna ännu längre.