Dagens Nyheter – 6 mars 1871, sida 1

oo MA Jag grep första tillfälle som erbjöd sig att komma ifrån henne; se der allt. Jag tycker nemligen mera om en tå6te-å-t6te med tigern, som dödade den äkta mannen, än med hustrun som begråter honom. Den förre är mindre farlig än den sednare... Jag slutar min resumå sålunda: må vi gå och se på villebrådet som jag sköt; vare sig det är en menniska eller en tiger, böra vi begrafva det, för att all förskräckelse måtte bli Eva besparad. — Ett ord! utbrast Gabriel; vi äro dömda att gå till arbetarebostaden, och vi ha ju god tid på oss... Klerbbs, denna qvinna älskade sin man! — Jag tror det; Gabriel. — Och hvilken man sedan!... En gammal trettiofemårig hindu, ful som en afgudabild i en pagod..-. — Det är kanske vi som äro fula! . — Nej, Klerbbs, jag tror mig genomskåda henne. Hon spelar nu ett indiskt spel, äldre än schack och för oss alldeles .okändt; hennes syfte är att få dela arfvet efter den döde. — Nej, ni misskänner henne, min vän; hon älskade sin man; jag anade detta redan under nabubens lifstid; nu tviflar jag icke längre derpå. Men hvad gör det? Verlden är full af enkor, som ha älskat flera män. Tvärtom utgör den kärlek, en qvinna hyst för sin förste make, en borgen för att den andre äfven skall bli älskad. Jag skulle icke ha någonting emot att min fästmö EVA, BEBÄTTELSE FRÅN INDIEN ER,