Dagens Nyheter – 4 mars 1871, sida 1

viällukt, sådan som Ceylon om aftnarno sänder till Koromandel-kusten, tycktes utgå från alkoven och fyllde Evas hela tempel. Då Klerbbs och Gabriel inträdde, kände de gig frestade att falla på knä; men Eva återförde dem hastigt till verkligheten genom att säga 1 sötsur ton: — Jaså, mine herrar, ni kunna nu icke längre skilja natt från dag. Hvad försiggår väl i mitt hus? Skall jag skratta eller göra alarm? — Ingen lera delen, min fru, svarade Klerbbs. Jag har dölat en tiger som uppträdde på sjöstranden. Eva gjorde en konvulsivisk rörelse med hufvudet. — En tiger! sade hon. Dessa vidunder ha intet godt öga till oss. Förr vågade de dock icke nalkas vårt hus på en lång tid... De fördömda djuren förstå att min Samy är borta, så att de ej mera behöfva frukta att bli h:lsado med kulor som träffa midt cmellan ögonen. Två tårar blänkte på hennes kind. Den svartsjuke Gubriel kände tvänne häftiga stygn i sitt hjerta. — Min fru, sade Klerbbs, jag tillbjuder mig med nöje att ersitta er man... hvad det beträffar att hålla tigrarne på afstånd... — Herr Klerbbs, yttrade Eva i en tvär och string ton, som man hittills aldrig anat att hon kunde antaga; herr Klerbbs, det gifves