sig för frågan, i ämnet lemna alla de uppt lysningar som stå honom till buds. Denna industri borde kunna ställas på export i stor skala, men i så fall vore nödvändigt att produkten först genomslipning och finhuggning förädlades, och då man besinnar den ofantliga rikedom, Sverige eger på varierande och vackra bergarter, icke blott granit utan äfven marmor och porfyr, kan man lätt göra sig en föreställning om, hvad utsträckning en sådan handtering kunde få. Man skulle med fördel kunna exportera icke blott på Tyskland, utan äfven på England och Amerika. Priset på vackra stenarter står i utlandet mycket högt; i Bryssel t. ex. betalades italiensk marmor med 9 å i2-rdr pr kubikfot. Äfven omnämdes de fördelar diamanten, isynnerhet den svarta såsom varande billigare, erbjuder såsom verktyg vid svarfning och hyflling af hårdare stenarter, och denna metod lär äfven komma att användas i vårt land. Till slut redogjorde hr H. för det försök som senast vid Långholmen blifvit gjordt med den här nyligen patenterade Ch. Burleighs bergborrningsmaskin, hvilken har de mest ögonskenliga företräden. Vid nämde tillfälle borrades i hård granit 18 tum på I minuter, ett verkligen öfverraskande resultat. Innan sammanträdet upplöstes förekom ännu en gång kultorfsfrågan till behand ling, och löjtvant von Horn, 30m nu var närvarande, hade förskaffat de närvarande tillfälle att på stället taga kännedom om de fördelar hans !abrikat erbjuda. En brasa af kultorf hade blifvit antänd och vid anblicken deraf var man färdig erkänna att kultorfven för närvarande är det förnämsta brännmateriel, dels till följd af den ofantliga hetta den utvecklar, den våckra, hvita lågan, de rika glöden o. s. v., och dels till följd af dess billighet, så att en eld hvilken varar omkring 2 timmar ej kostar mer än högst 10 öre, då en motsvarande sådan af björkved säkerligen går till 30 öre.