Dagens Nyheter – 2 mars 1871, sida 1

härofvan citerat orden Råhet, Egennytta och Sjelfviskhet, som krigspartiet funnit för godt att kasta fredsvännerna i ansigtet. Vi nöja oss med att anföra Cingångsspråket. Sjelfva predikningarne blefve för vidlyftiga. Den som kan beskylla sina motståndare för dylikt, den bör akta sig för att tala om bitterhet och hätskhet, ty något hätskare och bittrare tillmäle kan man väl knappt tänka sig! Men Aftonbladet lemnar oss i samma tirad en upplysning, som vi bedja få anteckna. Det talar nemligen om det slags politiserande medborgare som bry sig föga om sak, men desto mera om ljud m. m., eller med andra ord, de 38. k. politiska kannstöparne på småstädernas ölstugor. Det är just denna publik Aftonbladet för tillfället är sysselsatt med att fanatisera, och vi ha således nu erhållit förklaringen öfver de många skärande och disharmoniska ljud, som på sista tiden förnummits i Aftonbladets spalter. Vi beklaga blott att vi ej kunna acceptera den af Aftonblådet nu försökta metoden att, när man sjelf begagnar dåliga medel, vilja kasta dem ifrån sig på sina motståndare. Denna metod trodde vi dock vara alltför utsliten för att den vidare skulle begagnas, men af Aftonbladet nu för tiden kan man vänta allting. I samma artikel, längre ned, beklagar sig Aftonbladet deröfver att vi kallat det hoftidning. Ja, äfven vi beklaga att det kommit så långt att Aftonbladet, fsom under ett par tiotal af år arbetat i folkfrihetens tjenst, nu kan anses hafva med fulla segel styrt in i hofvers kölvatten och i följd deraf liksom pro aris et focis strider för en krigsiastitution, hvilken i sjelfva verket numera ej hyllas af andra än dem som taga sina inspirationer direkt från den innersta viljant! Aftonbladet behagar kalla vårt yttrande i detta hänseende komiskt; men om någonting är komiskt, så är det den naivitet, med hvilken Aftonbladet försvarar sig mot epitetet hoftiduisg. Det säger nemligen: Vi ha aldrig trott att det i verkligt konstitutionella länder hör med sjelfständigheten och frisintheten att a priori betrakta landets re;ering ) säsom en gifven fiende.4 Nu vet hvar menniska att med -en Choftidning alldeles icke menas en sådan som understöder landets regering, utan en sådan som i främsta rummet understöder den personliga viljan och dess tendenser. Likaledes är kändt att armåfrågans närvarande ståndpunkt här i landet och den ifver, med hvilken indelningsverket försvaras, ha sitt egentliga upphef i ett visst diktamen till statsrådsprotokollet, hvari indelningsverket med stor värma förordades eller rättare anbefalldes. Den tidning, som understödjer armåförslaget i dess närvararde skick, är sålunda alldeles icke någon regeringstidning, utan en hoftidning, ty, som kändt är, skulle en stor del af regeringens nuvarande ledamöter haft god lust att under det stora sigillet sätta biskop Brasks bekanta ord: Härtill är jag nödd och tvungen. Aftonbladet får derföre hålla till godo med ått vi fortfarande källa det för hoftidning. I artikeln förekomma äfven en hel del andra saker, till hvilka vi skola återkomma med det snaraste. Kursiveringen är gjord af D. N.