Dagens Nyheter – 2 mars 1871, sida 1

RR promenera arm i arm med denna qvinna — vore det blott för en enda minut; om jag äfven i afton får se er sitta till bords vid hennes sida och er armbåge derunder vidröra hennes; om jag, sedan mörkret inträdt, får se henne och er betrakta samma stjernor, trampa samma gräsmatta, plocka blommor från samma buskar, inandas samma blomsterdoft; då — det känner jag — skall mitt arma -företånd icke längre förmå kämpa mot min förtviflan; min hjerna skall rubbas, och mot min vilja skola mina fötter föra mitt hufvad ända fram till er båda, ett hufvud med blodsprängda ögon, med fradga kring munnen och med-vansinnets leende! ... Klerbbs, rädda mig från en sådan förfärlig olycka! Res, res! Klerbbs fattade Gabriels båda händer. — Jag skall resa, sade han med en stämma, hvars djupa rörelse vittnade om hans uppriktighet; jag skall resa, Gabriel, men innan vi skiljas, skulle jag åtminstone vilja veta hvarför jag kommit hit... Det var naturligtvis icke utan skäl ni kallade mig... Någon stor fara? Gabriel förde handen till pannan, såsom för att samla sina minnen. — Vill ni att jag skall visa er ert bref, Gabriel? — Ahl... nu kommer jag ibåg!... ja, det var en fara!... Åtminstone trodde jag det .., —-Jag trodde det också, och jag kom hit, försedd med laddade pistoler oth i en elegant RVA, BRRÄTTET ST pk 2 NDIEN 1å.